Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - X. Strindberg uppträder som fransk författare. — Trötthet på utlandet. — I Bayern. — Hemsöborna. — Skärkarlsliv. — Dramatiskt författarskap. — Fadren. — Kamraterna. — Fröken Julie. — Dramatiska reformförsök. — Fordringsägare och Paria. — Strindbergsteatern. — Spår av mystik i hans diktning. — Nietzschestämningar. — Tschandala. — I Havsbandet. — Strindberg tar avstånd från naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 AUGUST STRINDBERG
»denna vår fäders tro, som vi med eld och svärd tvungits
avsvärja och vars martyrer, Hans Brask, Olaus och Johannes
Magnus, Nils Dacke, Ture Jönsson, blivit så skamligt smutsade
i historien.»
Händelseförloppet är rätt enkelt. Huvudpersonen Borg,
liksom Strindberg trots stora egenskaper en »förbigången», som
förföljts av Vetenskapsakademien, har erhållit anställning som
fiskeriintendent ute i skärgården. Det är obestridligen en man
av genial teoretisk skarpsinnighet, men liksom Strindberg själv
har han svårt att inställa sig på omgivningen. Han förstår sig
icke på människor utan stöter sig med alla och kommer därför
icke att fylla sin uppgift. Han är icke heller så okänslig för
vissa inflytanden, som man skulle vänta av en så överlägsen
intelligens. Av en kvinna låter han förmå sig att gå på ackord
med sina åsikter. Han har först funnit henne värdig att bliva
hans hustru, men upptäcker sedan, att det är en skökotyp, och
nöjer sig med att äga henne och därefter kallt överge henne.
Sedan han slutligen brutit med alla, lever han som en enstöring,
försjunker i vansinne och försvinner slutligen från vår horisont
i moln och dimma mellan skären. Slutet är något för obestämt,
troligen beroende på, att Strindberg ärnat skriva en fortsättning,
som dock aldrig kom.
Onekligen en underlig övermänniska denne Borg med sitt
irrblossliknande uppträdande bland de svenska skären! Det är
sällan, som man icke finner Strindbergs arbeten idérika,
intressanta, väckande, men ej sällan händer det, att man icke kan
instämma i hans slutsatser om personer och situationer. Det
skildrade och uppfattningen därav täcka varandra icke helt.
Mer än någonsin är detta fallet här. När man läst om detta
genis tragikomiska framfärd i skärgården, erinrar man sig en
episod, en mycket liten episod, ur ett annat genis liv, den store
Julius Cesars. Plutark berättar, att han en gång tillfångatogs
av sjörövare, men fick tillåtelse att lösköpa sig. Medan han
väntade på pengarnas ankomst, levde han bland dem på bästa
fot, behandlad som en furste. När han lämnat dem, lät han
emellertid utsända några skepp med bemanning, som tillfångatog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
