Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. U. Bååth - II. Biografiska data och utvecklingsgång. — Hans congenialitet med landskapet. — Tidigare författarskap. — Hans arbetssätt. — Hans dikter äro små tavlor. — Olika diktsamlingar. — Tillfällighetsdikter och fosterländska sånger. — Genremålningar och situationsbilder. — Landskapsbilder. — Slättens karaktär. — Episk diktning. — Slutkaraktäristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a. u. bååth 187
1 7 3
Han kände varmt för fosterlandet, men han tog avstånd från
chauvinismen; han slår aldrig på krigstrumman. Hans
uppfattning är borgerlig, ja man kan gärna säga, att det är bonden,
som lyser fram ur dessa dikter.. Ar det icke en äkta
bondedikt, när han i För fosterlandet skriver:
När dina åkrar du går att så,
man må dem små eller stora kalla,
i hennes allmänning låt också
ett korn, ett korn blott ur korgen falla.
Och när du sticker ditt lass i stacken,
för henne låt falla en kärve i backen.
Och vad med varm hand du henne gav,
ej spårlöst fara det skall sin färde.
Ty skördar växa väl fram därav
och gro en gång i ditt eget gärde.
Ja, vad du givit, i alla hagar
så fagert skall blomma i solklara dagar.
På samma sätt formar sig dikten över Narvaminnet fGud
med oss) till en hyllning åt fredens värv. Om gud är med oss,
brås vi på våra förfäder, som offrat sina liv för fosterlandet;
och med samma kraft som de kunna vi tjäna fädernebygden,
om ock på annat sätt:
. . mark vi dyrka, bryta sten
vid hanegäll, i timme sen. . .
Stundom erinra dessa dikter om Geijers i tonen som i
Nyårshälsning till svenska folkhögskolan:
Väl hystes du in under lågt ett tak,
i stuga du bor väl ännu.
Där inne dock bonden lär sig stå rak,
och mandom det lär honom du.
Bååths fosterländska diktning är så måttfull i klangen, att
när han i den vackra dikten Gustaf Vasas krona i slutstrofen
yttrar:
12 — 1933B. J. Mortensen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
