Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. U. Bååth - II. Biografiska data och utvecklingsgång. — Hans congenialitet med landskapet. — Tidigare författarskap. — Hans arbetssätt. — Hans dikter äro små tavlor. — Olika diktsamlingar. — Tillfällighetsdikter och fosterländska sånger. — Genremålningar och situationsbilder. — Landskapsbilder. — Slättens karaktär. — Episk diktning. — Slutkaraktäristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 66
a. u. bååth
I Ett socialistmöte ställer han emot de vuxnas hotfulla röster de
lekande barnens jubel och skratt:
Men ute från vårgrön plan, där leken går,
de sorglösa piltarnes jubel hit än når.
Hörs framtidens röst däruti? Skall det växa en gång
att bli över sällare tider en segersång?
Eller — skall det av smärta och hat förvandlas uti
ett mullrande, stigande hot, ett rasande skri,
som ut sig ur gränderna skär och ropar till strid,
så borgarehus och palats de darra därvid?
Långt hellre dröjer dock Bååth, som i den utmärkta dikten
På iltåg, vid lyckan i de små stugorna, uppmurad av träget
arbete. Ban vaktarstugan, som han ser från kupéfönstret,
omgiven av blommor och där allt är rent och fint, blir till en
symbol för de många liknande små hemmen i landet:
Var hälst de vänligen bo och bygga,
ej bär det ikull, och vi fara trygga.
Det folket, huru än vädret tar —
är det, som håller banan klar.
Ett av de ämnen, som Bååth gärna behandlar, är storstadens
vådor för den fattiga, värnlösa kvinnan, för den fallna. Flera
av hans bästa dikter röra sig om sådana ämnen. Han har följt
den unga flickan från det ögonblick, då de första lockelserna
fresta henne, till slutet, då steget utför är taget. I dikten
Utanför Café National ser han den vackra blomsterflickan med den
slitna klänningen omkring den späda barmen girigt skåda in
mot festen därinne, varifrån musiken tonar förföriskt och lockande,
och han ryser vid tanken på hennes öde:
Ett liv, som är ungt och har kvavt under loft,
på gatorna bjuder sitt rosendoft.
En knopp ur den uslaste täppa ändock
tar fäste för gull på den finaste röck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
