Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anne-Charlotte Leffler - Kvinnornas ställning före åttiotalet. — A. C. Lefflers ungdomsutveckling. — Temperament. — Äktenskap. — Dramatiskt författarskap. — Omedvetenhet om kärleken. — Inflytande från Strindberg. — Övergång till prosaberättelse. — Ur livet. — En bal i societeten. — Övriga berättelser i samlingen. — Andra samlingen Ur livet. — Aurora Bunge. — I krig med samhället. — Förhållande till den äldre kvinnosaksrörelsen. — Spår av ny uppfattning om kärlek och äktenskap. — Yttre ställning, utseende och personlighet. — Bekantskap med Sonja Kovalevsky. — Resor. — En sommarsaga. — Italiensk resa, nytt äktenskap, omslag i hennes diktning. — Kvinnlighet och erotik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
anne-charlotte leffler
strax efter sin utnämning, skulle hållas i tunga och obestämda
färger.» Hela åttiotalets möbleringskonst med dess mörka färger,
tunga draperier, klumpiga renässansmöbler med dåligt imiterade
ornament, makartbuketterna och cuivre-polin, hela den konstgjort
artistiska oredan står upp i denna skildring, liksom beskrivningen
av sängkammaren, dit den moderna reformivern ännu ej haft
råd att sträcka sig, är ett utmärkt prov på den föregående
tidens puritanskt enkla anspråk.
Den första novellen, En bal i societeten, är avgjort den bästa
i samlingen. Den förnäma världens lysande nöjesfest avslöjar
sig inför författarinnans satiriska blick som en fåfängans marknad,
där hon med skarp observation fångar och fasthåller en hel
serie av typer; man kan nästan säga hela det galleri, som man
senare möter åter och åter i hennes följande skrifter. Där är
den firade baldrottningen Aurora Bunge i åtsittande hudfärgat
siden, djupt blaserad efter att i tio år hava dansat på alla
baler, beledsagad av sin moder den frispråkiga, snåla och föga
mondäna friherrinnan. Där är Auroras tillbedjare, greve Hans
Kagg, dum, men stenrik och av ett utseende, som utgjorde en
karrikatyr på den aristokratiska typ, som återfanns på alla
porträtt av hans förfäder. Där är den fyrtioåriga, nyligen omgifta
änkan, som ser ut som en madonna, men är emaljerad och
sminkad och som har en sjuklig och sned dotter, naturligt nog
dä hon aldrig tänkt på sina modersplikter, endast på sina nöjen.
Och där är den trettiotvååriga Eugenie, som sedan femton år
är trött på alla baler men måste vara med, därför att modern
ej kan undvara livet i stora världen. Där är den oemotståndlige
kaptenen, som alla kvinnor äro förälskade i, men som själv
endast fladdrar från blomma till blomma. Där är den vackra
Cecilia, nästan hysterisk efter endast tre vintrars dansande, och
framtidsmannen byråchefen Örn, ett helt myller av människor,
som författarinnan med en förunderligt lekande förmåga gör oss
bekanta med alldeles i förbifarten. Hon har en lycklig gåva att
i en skarp replik, i en hastigt avslöjad situation få en gestalt
att stå fritt och livslevande framför oss. Det är Anna Maria
Lenngrens konst, som här lever upp igen, endast med en tillsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
