Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 o
ernst ahlgren
att resolut köra armen ned i djurets gap och avlägsna en
potatis, som den fått i halsen. En insändare undrade, om det
icke varit mera praktiskt och fullt ut så poetiskt, om Sirenen
med en pinne petat ner potatisen i kvigans måge och sedan
givit kräket ett duktigt lavemang.
Hon arbetade emellertid oförtrutet, men hennes manuskript
blevo tillbakavisade från åtskilliga redaktioner. Slutligen vände
sig den outtröttliga Tardif, som hon nu kallade sig, till Edvard
Bäckström, som i detta ögonblik utgav tidskriften Nu, och sände
honom en novell »Akrobaten», samtidigt utbedjande sig hans
omdöme, om hon hade anlag, och hans råd angående hennes
utbildning. En brevväxling uppstod, särskilt livlig från hennes
sida, och som vittnar om huru hon grep efter varje halmstrå
för att komma i beröring med personer, som hon trodde kunde
stilla hennes andliga törst. Hon skildrade i ett brev till honom,
som nu utgör ett synnerligen intressant dokument, hela sitt
tidigare liv och sina framtidsplaner. Detta brev föranledde ett
personligt möte i Stockholm mellan den älskvärde, men redan
trötte och skeptiske skalden och den hurtiga, rättframma skånskan,
ett möte, som hon sedan skildrat i En omvändelsehistoria. Hon
fick placerad sin novell, men han uttalade sig tämligen reserverat
om hennes möjligheter. Med rätta föreföllo hennes poem
honom »mindre lovande, emedan jag hos dem icke upptäcker
synnerlig uppfinningsgåva, ej heller den inre musik, som uttalar
sig i en mera ovanlig välljudsrik vers».
Under dessa år sände hon också skisser till »Ny illustrerad
tidning», redigerad av Ernst Beckman, som intog Fader och
son, Sorg (i881) och Spridda drag av skåfiskt folklynne.
Också till »Svensk Folktidning» skickade hon en del bidrag
som Jeppa, Tur och otur och även en del teckningar. Men
som hon trots löfte aldrig fick betalt, övergav hon slutligen
denna tidning. Hur det glödde i henne, att sjuk som hon var,
intet erhålla för sitt arbete framgår av ett par små skisser, där
hon med vass sarkasm avslöjat den folkvänlige redaktören.
(Folkvännen och Vid ett glas champagne). Om den förra yttrar
hon, att det är det enda av sina arbeten, som hon kan erinra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
