Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ernst ahlgren
2 2 1
sig ha skrivit under det omedelbara inflytandet av en starkare
sinnesrörelse. »Det var harm, som dikterade den.»
Under tiden hade en ny litteratur växt upp i Danmark och
Norge och började även sprida sig till Sverige. Få följde den
med större intresse än postmästarfrun i sin lilla boklåda. Hon
läste allt av betydenhet och mycket mera, men hennes
älsklingsförfattare blevo nog Georg Brandes, Jacobsen, Ibsen,
Kielland och Lie; av svenskarna har hon tagit starka intryck av
Strindberg, men kände sig också i början frånstött av hans
brutalitet. Av engelsmännen tyckte hon mest om Byron och
Dickens, och av fransmännen har Flauberts »M:me Bovary» gjort
starkt intryck på henne. Hon reserverade sig emellertid att
börja med mot mycket i den nyare skandinaviska litteraturen.
I hennes andliga isolering var kampen långvarig och hård. Hon
omfattade aldrig något program, men hon arbetade sig snart
fram till att i huvudsak stå på samma grund som naturalisterna.
0 o
Åttiotalets första ar voro särskilt tunga för henne. Hon
kämpade för luft och frihet. Och mitt under bekymren för sin
utveckling överfölls hon av en svår sjukdom. En skada i knäet,
som hon ådrog sig 1881, band henne under de närmaste två
åren viel sjukbädden. Men hennes energi var okuvlig. Ernst
Ahlgren var tapper — in i det sista. Det var just under denna
tid, som hennes författarskap tog riktig växt. Lidandet
mognade henne. Fri från yttre omsorger kunde hon uteslutande
ägna sig åt att läsa, och här på sjuksängen arbetade hennes
hjärna oförtröttat att utforma och komponera.
När krisen var över, och hon åter kommit upp, hade hon
för avsikt att utgiva en samling skånska folksagor, men planen
förföll, då August Bondeson i en strax därefter utgiven
samling också upptagit de fem hon upptecknat.
Nu vände hon sig med sina bidrag till Upsalatidningen
»Fyris», vars litteraturavdelning vid denna tid redigerades av
nuvarande professorn Frans von Schéele. ’ Och här fick Ernst
Ahlgren — den pseudonym under vilken hon nu skrev — både
den uppmuntran och den hjälp hon behövde. Schéele intog
flera av hennes berättelser och skaffade henne också förläggare
15 — 18338. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
