Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ernst ahlgren
När han återkommer är emellertid allt förändrat. Fru
Marianne väntar sitt första barn. Hon har gått in i sig själv och
funnit sitt oeteende emot Börje avskyvärt. Hon uppmanar Pål att
resa. Han förebrår henne hennes hyckleri, men reser. Så
kommer barnet. Fru Marianne vaknar till nytt liv, Börje strålar av
förtjusning, hans djärvaste förhoppningar ha gått i uppfyllelse:
han är fader och fader till en son. Men ännu står en skugga
mellan de äkta makarna. Fru Marianne bär på sin hemliga
skuld. Slutligen en dag, då mannen föreslår, att gossen skall
heta Pål efter vännen, bekänner hon allt. Börje förhör sig noga
och kallblodigt om alla detaljer och blir djupt uppskakad. Det
gamla förhållandet mellan honom och Marianne anser han
avslutat.
Romanens sista parti visar, hur fru Marianne steg för steg
återvinner Börje och utvecklar sig från den forna dagsländan
till en personlighet, en nyttig människa och en duktig husmoder.
Motivet är i och för sig icke synnerligen nytt. Det har
behandlats i mer än en missroman tidigare. Ernst Ahlgren har
fått impulser från många håll — kanske delvis för många. Fru
Marianne erinrar något om den romantiska M:me Bovary, och
motivet om en lågättad man, som vinner en kvinna av högre
stånd, är vanligt allt sedan trettiotalet. Det hade några år
tidigare behandlats av George Ohnet i hans myck t lästa »Maitre
de forges».
Romanen är för lång. Den borde stannat vid en novell,
som hennes första tanke var. Och så är där hela partiet med
Pål, som sprider något av oäkta romantik över den eljest så
borgerliga skildringen. Pål är den minst lyckade figuren i boken,
och detta beror väl därpå, att hon här vågat sig på att skildra
en typ, som stod hennes eget känsloliv fjärran och som hon
haft föga tillfälle att studera. Hon har här vektt skildra en
modern kosmopolit, en dekadent av den art, som då icke var
ovanlig i fransk och dansk litteratur. Med hennes dagbok i
handen är det numera lätt att se, hur hon gjort denna figur.
Den yttre modellen har hon funnit i Esmann, hans smala
kvinnohänder och kisande ögon gå igen hos Pål; och ytterligare stoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
