Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 o
ernst ahlgren
liar hon väl funnit i Herman Bångs person och hans galleri av
trötta män. Den senares nervösa dialogform och sjungande sätt
att tala återfinnas som en egendomlighet hos Pål. Men hon
hade icke tillräckligt intimt arbetat sig in i detta material för
att skapa en levande typ. Pål tillhör fruntimmersromanernas
fiktiva och falska värld.
Av helt annat värde är hennes teckning av Börje, vars
personlighet man dock icke är benägen att skänka fullt samma
beundran som författarinnan. Men det är obestridligen en ny
typ, som Ernst Ahlgren här uppfattat och återgett, en modern
typ av en skånsk bonde, som den nya tidens utveckling skapat,
halvt herreman genom sitt intresse för upplysning, men ännu
bevarande sitt stånds bästa egenskaper: avskyn för allt oäkta
och för allt dagdriveri. Ej minst intressant är hans förhållande
till den gamla modern, som han omfattar med sådan ömhet
och beundran.
Fru Marianne mottogs av publiken med stor bevågenhet och
även kritiken var ganska lovordande. Det var väl också icke
minst denna roman, som 1887 förskaffade henne ett stipendium
från Svenska akademien å 500 kronor. Men av denna
uppmuntran från konservativt håll kände sig icke Ernst Ahlgren
stärkt i sitt självförtroende. Och i den danska tidningen Politiken
lästes en osignerad artikel, som särskilt i det upprivet nervösa
tillstånd, vari hon då befann sig, tog utomordentligt hårt på
henne. Ännu ett par månader senare säger hon, att den gjort
henne oberäknelig skada. Den knäckte alldeles hennes tro på
sig själv, skriver styvdottern. »Nu sen hennes kära arbete är
taget från henne, har hon intet att leva för.»
Konstnärligt når Victoria Bsnedictsson högst i sina
småberättelser. Icke för intet hade hon börjat som målarinna. Det
centrala i hennes begåvning ligger just i hennes förmåga att se.
Hon har ett utomordentligt skarpt öga icke endast för det yttre,
utan även för det inre livet. När Daudet var en gammal man,
som redan hade ett liv bakom sig av observation och författarskap,
yttrade han en clag i förbigående till Edmond de Goncourt ungefär
följande: »jag har nu uppnått det stadium, då man gissar sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
