Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 o
ernst ahlgren
historia ur studentlivet är Cedergren gör sexa i kväll. och
Medan kaffet kokar är en tokrolig skildring av en bondgummas
erotiska erfarenheter.
Redan efter utgivandet av ’Pengar», var Ernst Ahlgrens
anseende tryggat, och hon kände, huru nya vindar blåste ikring
henne. Äntligen hade den länga kampen visat, att hon dugde
till något. Ensamheten ikring henne började vika. Hon fick
litterära vänner. Redan 1884 hade hon gjort bekantskap med
Axel Lundegård, en bekantskap, som utvecklade sig till varm
vänskap och litterärt samarbete. De närmaste åren vistades
hon borta från Hörby, som blev henne allt mera förhatligt —
en känsla, som återgäldades av det lilla samhället. Redan efter
hennes första bok ansågo sig åtskilliga av traktens invånare
avmålade, och oviljan tilltog, när Ernst Ahlgren 1887 tryckte
novellen Fairbrooks krögare, en tydlig satir på Hörbys
toddy-gubbar. Anonymt svarades också med en plump smädeskrift:
Fairbrooks blåstrumpa.
1885 gjorde hon en resa till Stockholm, dit inbjuden av
friherrinnan Adlersparre, en av den äldre kvinnorörelsens
koryféer. Hon bodde hos henne en tid på Söder, men flyttade, dä
hon fann avståndet för stort till stadens centralare delar.
Hon mottogs i Stockholm med öppna armar av det unga
Sverige, av G. Nordensvan, G. af Geijerstam, fru Edgren och
Ellen Key. Den senare har givit en skildring av henne från
denna tid, där det heter: »Ett ädelt huvud, litet, findanat som
pä en antik staty; huru vackert det satt på den smärta,
väl-vuxna figuren! Det mörka håret var uppsatt i en enkel, grekisk
knut . . . De tjocka, som med kol tecknade ögonbrynen, den
öppna, intelligenta pannan, den höga, kraftigt formade näsan,
munnen med de på en gång väna och energiska linjerna —
allt detta angav mod och livskraft. Men ett djupt veck var
gräft mellan de varandra närliggande ögonbrynen; de måste
ofta sammandragits av smärta; fina fåror, sådana som blott
årslångt lidande ristar, syntes kring munnen; och melankoli
låg på djupet av dessa iakttagande, stålblå ögon. Så borde
den tragiska sånggudinnan framställas eller Elektra. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
