Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ernst ahlgren
241
zigenarblod, som löper hetare i mina ådror, än någon vet om.
Tänk på, hur jag varje dag, ja nästan varje timme tvingas att
spela komedi för att synas lugn och förståndig. Detta tryck
på min något för stort tilltagna natur (jag menar mot vår
svenska lilla landsändas futtiga förhållanden) gör att det, som
instänges, bryter sig fram icke på en naturlig utan på en
konstlad väg. Den får icke ge sig luft i mitt förhållande till
människor; vrede och kärlek, kränkt högmod och ödmjuk tillbedjan
— alla dessa ytterligheter mellan vilka mitt lynne svänger,
måste jag med en känslig undantagsmänniskas bela skygghet
söka dölja. Det finns ett ord, för vilket jag krymper mig som
en stor dogg för hundpiskan: det är romantik. Men jag som
endast med den yttersta motvilja bekvämar mig till att läsa en
roman, jag har icke fått denna romantik av böcker, den är icke
löst påklistrad, den kan därför icke plockas av mig; den ligger
mig i blodet. Den kan spåras hela mitt liv igenom, icke som
sentimentalitet men som något upproriskt, som otyglade
lidelser. Tänk er detta av raseri halvgalna barn, som i sitt
begär att döda katten blir till en avgrundsande av grymhet. Det
är samma barn, som låter den folktomma slätten genljuda av
sina vilda, ursinniga skrän, sammanhukad i bottnen av en grop,
tjutande av feghet vid tanken på förebråelserna över att en
hund satt sig i klämma i ett plank. Det är alltjämt dessa i
ensamheten hejdlösa känslor. Och så den uppflammande
sinnligheten hos denna halvvilda tös den gången, då pojken med
det svartknollriga håret och. de bruna ögonen vill straffa hennes
egensinnighet och nyper henne så, att det blir blodmärke.
Vilken originell scen förresten: dessa två halvvuxna människor
eller barn, friska, starka, högt uppe över slätten, omgivna av
trädets friska lövkrona (det var en rönn eller ask, jag minns ej
vilketdera) slukande varandra med ögonen utan att med ett
ord våga förråda det, som finns mellan dem. 1 den känslan
finns det icke spår av sentimentalitet, det är rena, rama
naturen, som vaknar vid ett trollslag: den som elektricitet verkande
beröringen. Han kunde väl vara en fyra år äldre än jag, den
där sjömanspojken eller stallpojken, vad han nu skall kallas.
16 — 18338. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
