Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ernst ahlgren 253
stora naturalistiska strömningen, deras diktning återspeglar
åttiotalets brytningsår och bägge kämpa för en fördjupad och
friare uppfattning av kvinnans ställning. 1 mycket är
utgångspunkten för deras utveckling densamma: ett olyckligt
äktenskap. Men till temperamentet äro de båda kvinnorna helt olika.
Fru Leffler är nykter, satirisk, kyligt iakttagande. Hon har
sin styrka i den borgerliga miljöskildringen, medan hennes
psykologi ofta är tunn och osäker. Victoria Benedictsson har
däremot en djup fond av lidelse och humor. För henne spelar
miljön en underordnad roll, hon söker sig alltid fram till de
psykologiska problemen. Och hon är en verklig psykolog, vilket
är så mycket mera anmärkningsvärt, som psykologien ofta hos
svenska författare är den felande länken.
Fru Leffler med sitt glada och spirituella väsen var ett
lyckobarn. Kanske var det också en nådegåva att dö ung mitt
i en ogrumlad lycka. Vid Victoria Benedictssons vagga stod
däremot redan sorgens fé som fadder. Men denna sorgens gåva
förlänade henne en klarsyn in i sin egen och andras själar och
en intensiv kärlek till livet, detta »brokiga, mångfaldiga och
starka liv», som hon ansåg sig stå utanför. Ty vi älska ju mest
det vi icke äga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
