Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige - I. Gustaf af Geijerstam - Debut. — Fattigt folk. — Erik Grane. — Pastor Hallin. — Fortsatta folklivsskildringar. — Nytt manér. — Medusas huvud. — Vilse i livet. — Senare författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det unga sverige
255
genomgått. Töre Gam, hjälten i berättelsen, har, liksom han
själv, börjat som en av dessa unga åttiotalsidealister, vilka satte
in sin själ på att kämpa för sanning och rätt; men det kommer
ett ögonblick, då han trött sjunker samman och uppger kampen.
Han har stirrat på Medusa-huvudet, på allt det onda och
meningslösa i tillvaron, tills blicken stelnat. Geijerstam har här
riktigt uppfattat en kris, som icke är så ovanlig i den
intellektuelle arbetarens liv. Men framställningen är för dimmig och
pratsjuk, och mycket av mystiken är endast gottköpsfraser.
Långt djupare griper han ned i sitt ämne i Vilse i livet, som
skildrar en fattig fader, som dödar sin älskade son för att
bespara honom livets bottenlösa elände. Här har skildringen nått
upp till en sann och gripande verkan.
I den friska berättelsen Mina pojkar (1896) har han skildrat
sina bägge små söners liv och äventyr. I andra arbeten från
denna tid visar han, huru ett missförstånd är nära att för
alltid skilja två mänskor, som eljest äro förenade med starka band.
Så i Kampen om kärlek och Det yttersta skäret eller i
Äktenskapets komedi. I Boken om lille-bror, kanske Geijerstams mest
populära bok, där han vackert och innerligt tolkat hemlivets
poesi, är det det döda barnet, vilket liksom genom en osynlig
makt lockar modern efter sig över på andra sidan graven.
Ofta äro motiven i dessa romaner lyckligt funna, men det
brister i utförandet. Skildringen är för uttänjd, och språket,
sällan pregnant, är stundom ytterst vårdslöst. Till hans bästa
romaner under senare år hör brottmålsskildringen Nils Tufvesson
och hans moder (1902), som är skriven på basis av det en
gång-beryktade Yngsjömordet.
Geijerstam har också skrivit några dramer, som uppförts
med framgång, lustspelen Svärfar (1888) och Aldrig i livet
(1890) samt de naturalistiska skildringarna Per Olsson och hans
käring, Lars Anders och Jan Anders samt Förbrytare, där hans
egenskaper som folklivsskildrare göra sig lyckligt gällande.
Han dog 1909. Mot slutet av sitt liv blev Geijerstam en
trött man. Livet hade tagit tungt på honom. Han blev —
vad man knappast kunde väntat av den käcke åttiotals-oppo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>