Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige - IV. Georg Nordensvan - Tidigare berättelser. — I Harnesk. — Arten av hans författarskap. — Figge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
det unga sverige 268
blir nedslagen av första hätska ord, som riktas mot mig eller
mot mina idéer. Därför uttalar jag sällan, vad jag känner,
utan låter hellre folk tro, att jag ingenting bär under min
vadderade vapenrock. Och det tror jag visst själv också. Då
åtnjuter jag åtminstone medborgerligt förtroende och får kanske till
och med pension på gamla dagar. Det här var en lång predikan.»
Han skriver på en roman »I harnesk», i vilken han skall
företaga sin stora uppgörelse med samhället. Men han är för
vek och för skeptisk, en drömmare och fantast, som går på
ackord med livet och sviker den kvinna, han så varmt älskat.
Berättelsen saknar klara linjer och skärpa i analysen, i det
författaren för mycket fördjupar sig i detaljer. Han erinrar om
sin hjälte, vilken berättar om sig själv, att han redan som
skolgosse var olycklig för sitt barnsligt livliga lynnes skull, han
kunde alls icke behärska sig eller dölja sina känslor, han hade
en olycksalig talang att genast se det utmärkande och i
synnerhet det löjliga hos personer. Han liksom tappar helheten
inför livets brokiga mångfald.
Men det finnes i denna roman flera förträffligt tecknade
figurer som Anhild, Helges älskade, och Rolf, skriftställaren. Och
här finnas stämningsfulla och kvicka, friskt återgivna situationer.
Det norska inflytandet är mycket tydligt i denna roman.
Helges själsstrid bär prägel av den motsättning mellan samhälle
och individ, som Ibsen först skarpt formulerade. I berättelsens
färg märker man även Björnson, och Anhild har drag
gemensamma med »Fiskerjenten».
Den typ, som Nordensvan tecknat i Helge, återvänder sedan
flera gånger i hans följande skildringar, på olika sätt
nyanserad, vittnande om den kamp, som hela detta problem vållat
den unga generation, som bröt igenom det gamla
åskådningssättet och framför allt krävde sanning i tanke och handling. i
novellen Framgång ha vi en mångsidigt begåvad natur, som
på olika sätt smular sönder sitt eget jag och slutar som präst.
I de små vackra, så omedelbart formade skizzer, som
Nordensvan kallat Skuggspel, heter han Jacques, skeptikern, som har
ett så skarpt öga för all humbug, egen såväl som andras, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
