Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige - V. Fru Malling - Debuten: Berta Funcke. — Polemik mot kvinnosakskvinnorna. — Alice Brandt. — Hennes senare författarskap. — En roman om förste konsuln m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det unga sverige
271
V.
O
Ar 1885 debuterade en ung författarinna, som dolde sig
under signaturen Stella Kleve, men som snart avslöjades som
en ung skånsk godsägaredotter, Mathilda Kruse, med en liten
roman Berta Funcke. Det vore synd att säga, att den fick
något vänligt mottagande i den svenska pressen. Antingen
tegs den ihjäl eller också avfärdades den i vresiga och
indignerade ord. Särskilt kvinnosakskvinnorna voro djupt
förgrymmade. Obestridligen kunde anmärkningar göras. Den
kvinnotyp, som författarinnan skildrade, en hypernervös och osund,
nästan hysterisk varelse, torrt medveten, konventionell, tillgjord
och pretentiös, var icke sympatisk; och boken var skriven i ett
rätt affekterat manér, lånat från Herman Bang, och på ett språk,
som var halft danskt och halft franskt, men sällan ren svenska.
Likvisst kunde boken förtjänat ett bättre mottagande, ty, skriven
av en tjugoårig författarinna, vittnade den om en ovanlig
intelligens och en djup sanningskärlek utan stora låter. Författarinnan
hade gjort den upptäckten, att dessa små änglar, som vi kalla
kvinnor, och som så ofta figurera i romanerna, icke voro idel
själ utan även materia, att de stundom ledo av bleksot och att de,
enligt vad läkaren upplyste, borde bortgiftas för att åter bli
friska. Upptäckten var visserligen icke ny, men hittills hade
ingen kvinna med den oförfärade öppenhet som Mathilda Kruse
vågat utsäga den — och härav kom hennes medsystrars stora
indignation.
Berta Funcke är en ung flicka, en fin-de-siècle-typ av nervös
läggning och sensuella anlag, på ytan kall men med brinnande
sinnen, längtande efter kärleken och mannen, men alltför blodlös
att gripas av en stark lidelse, livstrånande men utan livskraft.
»Ty den som spiller bort sin livskraft droppe för droppe, styckar
sitt livs lidelse i små begär och små böjelser; den, som giver
bort hela sitt kapital i skiljemynt — den måste stå
ovederhäftig inför de stora fordringarna.» Berta Funcke tror icke på
kvinnoemancipationen, ty kvinnorna skola aldrig upphöra att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
