Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson - I. Utveckling. — Dikter. — Notturno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 00 ola hansson
brännvinsoset förpestar luften, där fukten droppar från väggarna,
och där själ och kropp ruttna i laster och fattigdom. Eller
han har en regnig och blåsig oktoberkväll (Bröllop) stannat
under en gatlykta och skådar upp mot ett hus, där just bruden
och brudgummen visa sig i fönstret för folket, då han plötsligt
hör ett hånskratt bakom sig. Han vänder sig om och ser en
av gatans pyntade Magdalenor med cyniskt fräcka drag. Och
som en vision uppfattar han de dunkla trådar, som förbinda
dessa människors öden med varandra:
»Du var en fallen kvinna,
han ung och glad i modet.
Nu är han slapp och livstrött
med dödens gift i blodet.
Därinne nu han dansar,
hans ögon sinnligt brinna.
At rik mans dotter skrattar
en stackars fallen kvinna.»
Både genom ämne och bildval vittnar också mången dikt
om författarens studium av Darwin och Spencer. Det var
modernt i skönlitteraturen att röra sig med naturvetenskaplig
terminologi, men knappast någon av tidens författare har dock
talat så mycket som Ola Hansson om celler, .om safterna, som
stiga genom växternas rör, om atomerna, som dunlätt sväva,
om klorofyll, om känslospröt o. s. v. ■
Hela samlingen hade även något utpräglat skånskt över sig,
som förut endast funnits hos Bååths dikter. Säkerligen har
Bååth varit en vägvisare för Ola Hansson, men länge behövde
man icke bläddra i det lilla häftet, förrän man upptäckte, att
det var en helt annan individualitet, som här uppenbarade sig.
Det låg något ljust över Bååths tavlor. Han målade helst
landskapet i sol och sommarfärg med doftande klöverängar och
sädesfält, som gungade sina rågblonda ax i den bländande
soldagern. Bååth ger linjerna, landskapets typiska modellering.
Ola Hansson ger dagrarna och stämningarna, medan konturerna
äro svävande och förtonande. Hos Ola Hansson är tonen mörk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
