Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson - I. Utveckling. — Dikter. — Notturno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ola hansson
285
»Ser en sid och
månvit dräkt, ett
tjockt och regnvått
kvinnohår,
ser en hukad
skepnad mitt i
alltings död och
förruttnelse.
Tvänne stora,
fuktiga ögon
skrämt och smärtsamt
på mig se.»
För Ola Hansson är landskapet en återspegling av ett
själstillstånd, eller som han själv säger: »mitt väsen in i naturen
rinner». Detta sammansmältande mellan naturomgivningen och
skaldens stämningsliv skänker den vibrerande innerligheten åt
de vackra sommarnattsdikterna i Notturno 5, 6 och 8.
En varm och ljus och viskande
sommarnatt.
På dunstig himmel flämta
stjärnorna matt.
Den larmande staden sakta
sig lagt till ro.
Blott sommarnattsdrömmarne trampa
på filtmjuk sko.
I sovande midnattstimma
ett sorl jag hör.
Det stiger i mäktig svallning,
domnar och dör.
Jag känner, hur under halvkvävda
ångestljud
rymden dryper eldstårar
ner på min hud.
Jag sargas av tusen tankar
med uddigt stift,
som runt kring i natten doppas
i smärtornas gift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
