- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / I /
302

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson - III. Äktenskap och avflyttning till Tyskland. — Nya stämningar. — Nietzsche. — Ung Ofegs visor. — Rembrandt als Erzieher. — Övergång till katolicismen. — Naturalistiska berättelser. — Ola Hansson som kritiker. — Senare diktsamlingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 00

ola hansson

Hansson en serie porträtt av samtida skandinaviska diktare.
De vittna om en fin och säker blick på det individuella och
forma sig till små poesifyllda stämningsbilder. De tillhöra i sin
art det bästa av kritik, som framkommit i Sverige under de
sista decennierna. Men i hans senare kritiker blir teckningen
lätt ensidig och överdriven. Vad han själv har bakom sig,
intresserar honom icke längre, medan det, som i ögonblicket
fyller hans själ, växer till en storhet ut över alla proportioner.
Det är lätt, att i hans Tolke og Seere såväl som i hans
Kåserier i mystik finna exempel på båda dessa ytterligheter.

Efter utgivandet av »Notturno» 1885 hade Ola Hansson
övergivit versen. Under hela nittiotalet utgav han endast
berättelser och kritiker. Men från och med det nya seklet
vänder han tillbaka till sin första kärlek och utger flera
diktsamlingar: Dikter på vers och prosa (1901), Det förlovade
landet (1906), Nya visor (1907), På hemmets altare (1908),
Folkens visor (1911).

Dessa samlingar hava emellertid gjort föga väsen av sig. De
äro alldeles oförtjänt bortglömda. Ehuru formgivningen stundom
är vårdslösad, finnas här utmärkta dikter. Man påträffar sådana
förtjusande små vemodsvisor som denna (Sommarblund):

»Doften stiger solvarm,

torr och tung,

där jag blundar till bland

barr och ljung.

Tallar, som dämpat solljus

spelar på;

himlen däruppe lysande
sommarblä.

Slumrande tyst i skogen,

slumrande tyst!

Liksom ett barn, som sover

av moder kysst,

känner jag slummern sjunka

varm och tung,

där jag blundar in bland

barr och ljung.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/1/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free