Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens utbredning - Naturalismens förhållande till realismen och liberalismen. — Radikalismens genombrott. — Motstånd i tidningspressen. — Wirsén och åttiotalet. — Rydbergs och Snoilskys förhållande till åttiotalet. — Vetenskaperna. — Utilisterna: Anton Nyström, Hjalmar Öhrvall, Knut Wicksell. — Verdandi. — Sedlighetsdiskussionen. — Verdandis verksamhet. — Festen för Brandes. — Verdandis betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturalismens utbredning
3 i 9
generationen mottogos med sympati, hälsades av Wirsén med
en satirisk dikt. Björnsons och Ibsens hela senare alstring
upprörde honom. »Natt, kaos, ohjälpligt fördärv, detta är
huvudintrycket av Ibsens skapelser.» Med undantag av en relativt
berömmande artikel om »Mäster Olof», har han endast
nedsättande och missvisande omdömen om Strindberg. Detsamma
gäller fru Leffler, Bååth, Geijerstam. Man kunde ju tro, att
nittiotalets skalder skulle stå hans egen smak närmare. Men
icke heller dessa mötte han med någon större förståelse.
Pepita-boken hälsade han visserligen med en viss tillfredsställelse
såsom ett tecken bland många andra, att »den grövre realismens
roll nu är utspelad och att det sjunkande skeppet håller på
att övergivas av levnadsglada gnagare, vilka söka sig andra
estetiska visthus». Men i anledning av »Hans Alienus» döpte
han Heidenstam »kostymsömmare», och Levertins första dikter
anmälde han tillsammans med en obetydlig diktsamling av en
gammal revisor. Härutinnan låg emellertid en viss konsekvens,
ty Levertins »sensualism» och Heidenstams »orientaliska
livsglädje» och bägges panteistiska uppfattning voro honom av
hjärtat osympatiska. Obegripligt är det däremot, att icke ens
Selma Lagerlöfs romantiska diktning fann nåd inför hans ögon.
Ett ännu skarpare ljus faller över Wirséns kritik, om man
härmed jämför de författare, som kunnat glädja sig åt hans
lovord: skalder som Tammelin, Viktor Moll, Snorre, en hel rad
av författare och författarinnor, vars verk och personer redan
på dessa få år hunnit ingå i den stora glömskan.
Wirsén intog en verklig maktställning i tidens kulturliv,
särskilt sedan han invalts i Svenska akademien. Under trenne
decennier satt han som akademiens ständige och odödlige
sekreterare. Anatole France har någonstädes ett kvickt ord om att
infödingarna på Fidjiöarna hänga sina åldringar för att påskynda
utvecklingen, medan vi i Europa inrätta akademier för att
försinka den. Säkert är, att Wirséns akademi gjorde vad den
kunde för att stanna utvecklingen i sitt lopp. Wirsén vakade
ängsligt över, att vid nyval endast hans egna vänner och
meningsfränder intogos. Akademiens inflytande var emellertid icke sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
