Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens utbredning - Naturalismens förhållande till realismen och liberalismen. — Radikalismens genombrott. — Motstånd i tidningspressen. — Wirsén och åttiotalet. — Rydbergs och Snoilskys förhållande till åttiotalet. — Vetenskaperna. — Utilisterna: Anton Nyström, Hjalmar Öhrvall, Knut Wicksell. — Verdandi. — Sedlighetsdiskussionen. — Verdandis verksamhet. — Festen för Brandes. — Verdandis betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturalismens utbredning 3 i 9
han ville övergå. Några radikala studenter sökte med
anledning därav framkalla ett studentkårens meningsuttalande till
förmån för samvetsfriheten. En av de ivrigaste var dåvarande
filosofie kandidaten Karl Staaff. Han skrev ett upprop: Ett
ord till Upsala studenter, som spriddes över staden. Det
lyckades emellertid icke att få en opinionsyttring till stånd, men
under arbetet härpå hade man insett nödvändigheten av en
sammanslutning. På hösten sammanslöto sig tjugofem personer,
däribland Karl Staaff, Gustaf af Geijerstam, Tor Hedberg och
Knut Wicksell, och bildade föreningen Verdandi, som avsåg
»att utgöra ett föreningsband mellan studenter vid Upsala
universitet, vilka omfatta tanke- och yttrandefrihetens grundsatser
samt hysa intresse för allmänt mänskliga och samhälleliga frågor».
Verdandi blev en diskussionsförening, där man fritt kunde
debattera alla frågor. Även litterära uppläsningar och estetiska
diskussioner förekommo, men föreningen intresserade sig
framför allt för politiska och sociala ämnen.
Under de närmaste åren efter stiftandet hörde man icke
mycket talas om föreningen. Den uppträdde föga utåt. Men
år 1887 beslöt Verdandi att söka fylla ett länge känt behov
och anordna offentliga diskussioner. Den första av dessa blev
en brytningspunkt ej blott i föreningens utan hela denna
studentgenerations historia.
En av de frågor, som livligast sysselsatte denna tid, var
förhållandet mellan könen. Efterdyningarna av striden om
Strindbergs »Giftas» och Geijerstams »Erik Grane» hade ännu icke
lagt sig. Hans Jægers »Kristiania-Bohëmen» och Chr. Kroghs
»Albertine» hade även i Sverige upprört sinnena. Kort förut
hade även Wicksell hållit ett par mycket uppmärksammade
föredrag om äktenskap och prostitution. Det låg sålunda nära
till hands, att det just blev denna fråga, som Verdandi valde
att behandla, och när föreningen den 2 april 1887 inbjöd
allmänheten att deltaga, ljöd ämnet: Vilka äro de viktigaste
önskningsmålen i sedlighetsfrågan?
För att ämnet skulle få en så allsidig belysning som.möjligt,
hade man särskilt inbjudit personer av olika riktningar, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
