Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens utbredning - Naturalismens förhållande till realismen och liberalismen. — Radikalismens genombrott. — Motstånd i tidningspressen. — Wirsén och åttiotalet. — Rydbergs och Snoilskys förhållande till åttiotalet. — Vetenskaperna. — Utilisterna: Anton Nyström, Hjalmar Öhrvall, Knut Wicksell. — Verdandi. — Sedlighetsdiskussionen. — Verdandis verksamhet. — Festen för Brandes. — Verdandis betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturalismens utbredning 3 i 9
Qm belåtenheten var allmän inom Verdandi, visade det sig
emellertid, att dessa känslor icke delades utanför föreningen.
Det blåste snart upp till storm i det akademiska Upsala.
Angreppens rad inleddes av tidningen Fyris, som i sitt nummer
för den 4 april innehöll ett indignerat och tämligen missvisande
referat av förhandlingarna. »Man skulle verkligen», hette det
som slutkläm, »tro sig förflyttad till det gamla Rom under
Claudii eller Caligulas dagar, i stället för att vistas i det nittonde
århundradets sedliga Sverige.»
Striden fortplantade sig snart till huvudstadspressen. I flera
konservativa blad avtrycktes Fyrisartikeln, och samtidigt
började det vimla av insändare i Upsalatidningarna. Zweigbergk,
som själv var med, skriver därom: »I en handvändning var
sålunda opinionsstormen lös över hela landet. De senaste årens
heta strider mellan nytt och gammalt — företrädesvis inom
litteraturen — hade ju åstadkommit en ganska klar
partibildning. Det fanns i landet en hel del hederligt och välmenande
folk, som gripits av skräck vid åsynen av brytningspartiets
framfart; det fanns män och kvinnor i överflöd, som på rena
allvaret betraktade Strindberg som antikrist själv samt
Wicksell, Geijerstam och andra som dennes förnämsta medhjälpare
i beredandet av världens undergång. Det behövdes blott att
ge an tonen, att peka på Verdandi och säga: ’Se, de ha
lyckats fördärva ungdomen; ve oss!’ för att en stark kör av
bekymrade och förskrämde genast skulle instämma.
Opinionsstormen rasade. Från hela landet inströmmade till
Upsala brev av bekymrade mödrar, fäder och andra hjälpare,
som bådo och hotade, varnade och förmanade. Och i Upsala
demonstrerades av alla krafter. Varje dag medförde nya
överraskningar; de flesta medlemmar av föreningen Verdandi fingo
i en eller annan form känna på den uppväckta stormens ilar.
»Än berättades det, att en docent, som tillhörde Verdandi,
fått mottaga en uppmaning att ej vidare infinna sig i en
professorsfamilj, där han förut umgåtts som barn i huset.
Och många voro de, som drabbades av sådana
förvisningsdomar. Än hörde man, att unga flickor på gatan ej besvarade
21 — 18338. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
