Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mau Pei-hsin:
— Ja, när jag första gången träffade rödgardisterna hade jag
ingen riktig förståelse för dem. Jag undrade varför de kom hit.
Jag undrade vad de hade här att göra. Men jag talade ju med
dem. Vi diskuterade detta. Och jag förstod då att de kom hit
som ordförande Maos och Centralkommitténs röst.
— Jag hade ju inte läst citaten innan rödgardisterna kom. Jag
kände bara till ordförande Maos verk. Men de var svåra att få
tag i. De var dyra också. De var heller inte så lätta att läsa. Därför
var det betydelsefullt för mig att få citatboken. Jag studerade den
noga. När jag hade läst den tog jag mod till mig och skrev min
första väggtidning. Den satte jag upp på muren härutanför.
— Där kritiserade jag Feng och Tsao. De hade inte följt
ordförande Maos linje. De hade inte lagt huvudvikten vid
spannmålsproduktionen. De hade försummat jordbruket och stirrat sig
blinda på snabba inkomster.
— Det var många som kom dit för att se denna väggtidning.
De kom från hela brigaden och läste upp den för varandra och
började diskutera. Innan dess hade det ju inte varit någon
konkret kritik.
— Det fanns ju problem här i brigaden. Vi talade om att lära
av Tachai och vi hade sänt Feng till Tachai för att lära men det
blev bara ord. Det gjordes inte någonting. Detta hade jag
grubblat över. Det var många som gjorde det. Men vi hade inte sagt
någonting öppet. Först när rödgardisterna kom och berättade hur
de satt upp väggtidningar i Peking och hur de kritiserat de
makthavande som slagit in på felaktiga vägar kunde jag fatta mod och
själv skriva en väggtidning om förhållandena här i Liu Ling.
— Ända från september månad 1966 hölls många massmöten.
Där diskuterade vi. Vi fördömde Liu Shao-chis revisionistiska
linje. Vi kallade honom Kinas Chrusjtjov. Vi visste ju vem det
var. Rödgardisterna berättade för mig om Liu. Vi talade om
honom sinsemellan med namns nämnande. Han var en mäktig man.
Men vi följde ordförande Maos linje och hyste ingen fruktan för
de mäktiga. Man kan kasta kejsaren av hästen. Därför vågade jag
kritisera Liu Shao^chi.
— Liu Shao-chis revisionistiska linje förde till kapitalismens
återupprättande på landsbygden. Jag talade på mötena och
påpekade att Liu Shao-chi ansåg att landsbygden var efterbliven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
