Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chi Chung-chou:
— Förr när skolorna leddes av undervisningsbyrån i Yenan
hsien då flyttades lärarna hit och dit. Det var inte bra. Det är
bättre för barnen att lärarna är kvar. Jag var lärare inne i Yenan
ett tag. Nu är jag tillbaka här i Liu Ling. Nu efter
kulturrevolutionen är det ju massorna själva som beslutar om lärarna. Det
blir bättre så.
— Hela året 1966—1967 var det en kulturrevolutionär kritik
här i Liu Ling skola. De revolutionära lärarna och eleverna
kritiserade den felaktiga skolpolitiken. Den bestod i att betygen fick
avgöra. Vi uppmuntrade eleverna att studera för att komma sig
upp i samhället. Vi utbildade klättrare och folk som ville bli
berömda. Det var fel.
— Jag vet det, ty jag upplevde det som en stor lycka och en
stor framgång för min lärargärning var gång någon av mina
elever togs in i Yenan Mellanskola. Jag strävade efter att så många
som möjligt skulle gå vidare till högre studier och det innebar att
jag gav eleverna allt större och större hemläxor och drev dem att
arbeta allt hårdare och hårdare. Detta gjorde jag för deras eget
bästa menade jag.
— Jag brydde mig inte om ordförande Maos riktlinjer för
skolarbetet. Jag var fångad i det förflutnas ideologier.
— Sedan när kritiken började reste sig eleverna i min klass,
alla, varenda en och kritiserade mig. Det var mina bästa elever
som började. Och Li Chi-shen som gått vidare till Yenan
Mellanskola och som jag var så stolt över kom tillbaka och kritiserade
mig. Nu är han lärare här. Men då när de kritiserade mig kändes
det mycket bittert. Jag hade ju trott att jag var en god lärare.
Nu stod alla mina elever upp, både de gamla eleverna och de
elever jag hade just då och alla kritiserade de mig.
— Jag var inte tillräckligt medveten då. Jag förstod inte. Då
började eleverna läsa ordförande Mao med mig och så
småningom insåg jag mina misstag. Det var ju inte så att jag varit en
dålig lärare i den meningen att jag misskött min undervisning eller
slagit elever eller skrikit åt dem. Men själva inriktningen på mitt
arbete hade varit fel. Jag hade försökt utbilda mina elever att bli
bokmaskar. Bakom mina misstag låg en övertygelse som jag aldrig
gjort riktigt klar för mig. Den fanns dold inom mig. Den att de
bildade är bättre. Att de bildade måste leda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
