Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet förstördes då stod vissa elever upp och kritiserade mig på ett
osant sätt.
— Om jag hade försvarat mig då hade jag kunnat skrämma
både dem och andra till tystnad och så förstummat också den
riktiga kritiken. Jag tog ordförande Mao till hjälp för att lösa detta
problem. Och jag insåg att jag inte skulle slå tillbaka utan låta
kritiken — även den osanna — få fritt spelrum. Om vi hade gjort
misstag skulle jag lära av kritiken och om jag verkligen inte gjort
misstag skulle jag använda också den felaktiga kritiken som ett
varningstecken mot framtida misstag.
— Sedan, längre fram under kulturrevolutionen, när alla
elever lärt sig tala öppet och kritisera på rätt sätt då klargjorde
också diskussionerna vad som var riktigt och vad som var felaktigt
och jag förklarade varför den och den kritiken mot mig var
oriktig. Jag visade att den inte stämde med fakta. Men jag hade inte
använt min auktoritet som lärare och vuxen för att slå tillbaka
mot eleverna. Och det var viktigt. Ty så och endast så kunde de
utvecklas.
— Som lärare har jag en annan sorts auktoritet nu än före
kulturrevolutionen. Nu arbetar vi ju med andra målsättningar. Vi
strävar inte efter betyg eller hets eller att skola så kallat bildade.
Nu lär vi av varandra.
Lo Han-hong:
— Det förekom ingen kritik och mycket lite diskussion på
mötena 1964 och 1965. Det var den officiella politiken som fördes.
Många tyckte nog att ledningen var alltför lite intresserad av
jordbruket och alltför mycket intresserad av att ta sig in till
staden och gå till marknaden men ingen talade om det.
— Sedan kom kulturrevolutionen med väggtidningar och stora
diskussioner och var och en skulle öppet säga sin mening. Jag var
ju inte kader så jag kritiserades inte. Det var bara det att jag
hade blivit så intresserad av nudelfabriken. Det är mycket att
lära sig om nudlar. Jag hade skaffat litteratur om
nudeltillverk-ning också. Och det fanns några som menade att jag höll mig
undan från grovarbetet och grävde ned mig i funderingar om
nu-deltillverkning. Men det var ingen kritik. Fast Mau Pei-hsin sade
en gång att jag inte ville arbeta på riktigt. Därför arbetade jag
mycket på fälten 1967. Särskilt som vi inte behövde så mycket ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
