Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Efter det att vi gjort uppror och enat hela institutet —
med undantag för den lilla klick som gick den kapitalistiska
vägen — kunde vi kasta ut arbetsgruppen ur institutet. Vi drev ut
dem. De flydde. Vi uppfostrade oss själva när vi gjorde uppror.
— Sedan kom de 16 punkterna (Centralkommitténs resolution
8 augusti 1966, som drog upp riktlinjerna för kulturrevolutionen
och stödde de revolterande studenterna. J. M.). Vi blev så
lyckliga så vi grät. Ordförande Maos hjärta var med oss. Det hade
vi trott hela tiden, men nu visste vi det. Därefter började vi
utbyta erfarenheter med andra revolutionära grupper och alla
monster flydde.
Kiang Shu-ying, 18 år, hade gått ut mellanskolan i Peking
och hade nu bosatt sig i Liu Ling:
— Det var i början av år 1966 som jag hade fått tag i ”Citat
ur ordförande Mao Tse-tungs verk”. Jag och mina kamrater
började genast läsa den. Det stod så mycket i den som vi aldrig
hört förut. Men skolans ledning försökte undertrycka oss. De
ville inte att vi skulle läsa ordförande Mao på egen hand och de
ville inte att vi själva skulle diskutera; de ville bara att vi skulle
skaffa oss höga betyg på gå i fina universitet.
— Men vi fortsatte att läsa i ”Citat ur ordförande Mao
Tse-tungs verk”. Sedan började vi fråga lärarna och ledningen för
skolan varför de inte handlade enligt ordförande Mao. Vi
frågade varför det var så mycket som skedde som inte stämde med
ordförande Maos ord. Hur kunde detta komma sig när lärarna
hela tiden talade om ordförande Mao? Då kallade man in oss till
förhör. Man sade: ”Ni är dogmatiker”. Man förbjöd oss att läsa
ordförande Mao på egen hand. Det måste alltid vara någon
ansvarig lärare med. Men vi brydde oss inte om deras förbud utan
fortsatte att studera i ”Citat ur ordförande Mao Tse-tungs verk”.
— I början var det inte så många rödgardister i skolan. Vi
hade organiserat oss i små grupper men vi började kalla oss
rödgardister först när vi hörde från andra skolor om hur de
bildat röda garden. När vi gjort det sände partikommittén en
arbetsgrupp till oss. Den förbjöd oss att lämna skolan, den
förbjöd oss att diskutera med folk på gatan, den förbjöd oss att
sätta upp väggtidningar på gatorna. Den undertryckte de stora
friheterna. Då gjorde vi uppror mot dem. De kallade oss
partifiender och små dogmatiker. Vi höll stora debatter på skolan. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
