Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dant som kejsare och regering. Ingen människa skulle ha vågat
göra det. Aldrig såg vi dem heller. Ämbetsmännen i närmaste
yamen vakade över oss och där var samma människor efter
revolutionen som före revolutionen.
Det var den sociala revolutionen som sprängde denna isolering.
År 1962 hade Gamle Sekreteraren, Li Yiu-hua, berättat om
mötena på trettiotalet:
— Vi hade många politiska massmöten på den tiden. Vi
hade möten om Sovjetunionen och på de mötena kom kadrer
och sade att vi lärt av dess erfarenheter hur man skall göra en
revolution. Också sovjetregeringen hade börjat med bara några
få gevär. Vi hade möten där vi talade om hur hela
mänskligheten skulle befrias från allt förtryck och alla olyckor och
all nöd och alla människor skulle bli som bröder och leva som
jämlikar i hela världen. Vi hade möten om imperialismen och
vad imperialisterna gjorde i Kina.
Också nu höll man möten om internationella frågor. Möten
till stöd för Vietnams folk i dess folkkrig mot angriparna från
Förenta Staterna. Möten om Albanien. Möten om Palestina. Men
det var inte bara möten. Viktigare var att hela diskussionen om
de egna problemen i Liu Ling fördes med jämförelser och
exempel från utlandet. När man diskuterade de två linjerna i Liu
Ling använde man utvecklingen i Sovjetunionen som exempel på
hur det kunde gå om folket förlorade makten över sin revolution.
Feng Chang-yeh sade:
— Vi arbetar för världsrevolutionen. Vi arbetar inte för oss
själva, vi arbetar inte bara för vårt kollektiv, vi arbetar inte bara
för Kina, vi arbetar för att alla världens folk skall bli fria och
de andra folkens kamp är en kamp också för vår framtid.
Det var inte bara någonting Feng Chang-yeh sade. Det sades
i olika ord av alla. Det var heller ingen fras. Genom revolution
och kulturrevolution hade Liu Ling helt sprängt byisoleringen och
tagit steget ut i världens politik.
Det hade nu gått tjugo år efter den landsomfattande segern.
Dock hade den störtade jordägarklassen ännu inte försonat sig
med sitt nederlag. Li Hsiu-tangs hustru — vars svärfar ägt
halva dalen, vars bror hade låtit halshugga Tung Yang-chens far
och själv blivit avrättad efter befrielsen — vandrade utför
bygatan. Hon var klädd i sammet och hade örhängen av guld. Varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
