Note: This work was first published in 1983, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kritik som den kinesiska pressen kom med mot Dazhai år
1980 var densamma som den vilken kadrerna kring Liu Shaoqi
framfört ända från kampanjens början; förevisningsbrigaden Dazhai
kostade staten pengar. Jag fann den synpunkten ungefär lika
relevant som ett kritiskt påpekande att lantbruksskolor får statsbidrag.
Att Hua Guofeng höll fast vid Mao Zedongs linje och hävdade att
det Mao Zedong sagt och det Mao Zedong gjort var riktigt och
förblev riktningsgivande brännmärktes senare som en avvikelse från
ett verkligt maozedongtänkande. Detta kallas nu kampen mot ”de
två vad-än”. Uttrycket myntades i en ledare i Folkets Dagblad den 7
februari 1977, godkänd av Hua Guofeng: ”Vi kommer beslutsamt
att slå vakt om alla politiska beslut som ordförande Mao fattat; vi
kommer orubbligt att rätta oss efter alla instruktioner som
ordförande Mao givit.” På kinesiska börjar bägge satserna med ”Fanshi
Mao zhuxi . . ”Vad än ordförande Mao . . .”
För detta tvangs Hua Guofeng så småningom göra självkritik och
det var för att han dock vägrade att helt överge denna ståndpunkt
han avsattes.
Detta vill jag skriva här och nu. Ty det räcker inte med att skriva
att denna text är en rapport med frågetecken. Ordet rapport har ofta
feltolkats. Det är som om det funnes rappporter vilka var direkta
skivor av rå verklighet som kunde läggas fram på disken och iakttas.
Men varje rapport har en upphovsman. Synen bestämmer vad han
väljer att se. Det är i detta fall jag som med mina förutsättningar ser
en kinesisk verklighet. Detta innebär inte att jag förvränger. Det
innebär bara att jag aldrig begått det naturalistiska misstaget (Zola!)
att blunda för att synen strukturerar seendet.
Läsaren skall inte behöva undra över mina ståndpunkter. Jag ser
på människorna i Liu Lin och lyssnar på dem och gör så övertygad
om att det är folket som är den drivande kraften i historien och att
det är i byar som Liu Lin och inte i Folkets Stora Sal i Beijing som
Kinas öden bestäms. Jag har aldrig sett världen som ett schackbräde
där de stora spelar och gör sina bondeoffer och flyttar pjäserna som
de önskar.
Men samtidigt är detta en rapport. Jag har sökt återge så korrekt
som det varit möjligt vad man sagt. Jag har följt mina anteckningar.
Men jag har uteslutit vad jag ansett vara upprepningar. Jag har
strukturerat. Avsikten med denna form är att det skall bli läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
