Note: This work was first published in 1983, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer att se blir en ny uppdelning i en halvsvulten och onödig
fattigbondemassa och en handfull miljoner framgångsrika - och
därmed även rika i annan mening - bönder av ny typ. Kanske de till
och med - som städernas hantverkare kommer att tillåtas/tvinga sig
till rätten - att ha två hjälparbetare och fem lärlingar. Från den stora
jordproletära fattigbondemassan.
Utanför tågfönstret drar byarna förbi. Här och där lyfter männen
blicken från åkern och ser mot tåget. Jag skymtar deras ansikten ett
helt kort ögonblick. Sedan är de åter försvunna.
Från maktens centrum är perspektivet annorlunda. Det vet jag.
Men det är inte uppifrån man kan skaffa sig överblick. Där skiftar
synen med de olika maktkonstellationerna. Jag har läst vad ledarna
säger och skriver. Jag har också samtalat med ledare och hört
nyanser. Hört sådant som inte alltid skrivs. Eller inte än skrivs. Eller
inte längre. Det kan finnas ledare med annan syn än den officiella
men det får vi i så fall veta i morgon eller nästa år eller årtionde eller
— om dokumenten inte förfalskas - så får historikerna veta det om
hundra år.
Men det är inte ledarna som avgör. Deras politik och deras beslut
styr inte utvecklingen. De är symptom. De förstärker tendenser.
Den ende politiske ledare som varit ledande i verklig mening detta
århundrade var Mao Zedong och han var det inte i kraft av sina
politiska och militära beslut (som i och för sig var viktiga även de
och som spelade en stor roll på det plan där politiska och militära
beslut spelar roll) utan genom att han förmådde samla upp och ge
form åt enkla och efteråt tillsynes helt självklara tankar och
önskningar. Hans var den stora metoden. Den som heller inte kan fångas
i en dogm.
Här skiljer jag mig medvetet från det som nu i Kina sägs om Mao
Zedongs verk och om maozedongtänkandet. Jag anser att det Mao
Zedong står för är en maoism; inte bara en tillämpning av
marxis-men-leninismen på de konkreta kinesiska förhållandena. Att hans
tänkande hade med de konkreta kinesiska förhållandena att göra är
en självklarhet. Annars hade det varit värdelöst. Men han var
nyskapande så som Marx varit på sin tid. Att Mao såg på sådana som
ville bli maoister och därför förklarade sig icke maoist är inte
konstigare än att Marx såg på sin tids marxister och menade att han själv i
varje fall inte var någon marxist. Men både Marx och Mao represen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
