Note: This work was first published in 1983, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana som fortfarande är fast i ultravänstertankar och inte tänkt
om när det gäller personer som tidigare getts etikett av ett eller
annat slag.
Efter ytterligare ett par försök ger jag upp. De är inte
intresserade. De är inte ens intresserade när jag berättar om vad folk
i Liu Lin tyckte om de nya filmerna, de som handlar om kärlek
och hur vackra unga människor åker vattenskidor och annat. (Jag
gick ju på bio i Yanan och såg sådana filmer med kadrer och bybor
från Liu Lin och deras ansikten var som huggna i sten. De log inte
åt några av skämten om kärleken mellan odågan på fabriken och
direktörens bortskämda dotter.) Det enda mina kolleger svarar
är:
- Ja, det finns efterblivna områden där folket inte lärt sig förstå
det nya än.
Dagen innan vi skulle lämna Beijing står Gun och jag på
balkongen till vårt rum på Beijing Hotell. Det är morgon och därnere
är gatan fylld av bussar och väldiga mängder cyklister och en och
annan bil. Det är tusen sinom tusen ämbetsmän som är på väg till
sina kontor i den gamla huvudstaden i världens folkrikaste land med
världens äldsta intellektuella ämbetsmannatradition.
- Huvudstaden växer, sade Gun. Därnere drar ämbetsmännen
till sina verk och runtom i staden väntar arbetslösa ungdomar på att
hitta någon bakdörr in i ett verk eller en institution av något slag ty
det är både trevligare och mer ärofyllt att gå som arbetslös i Beijing
än att gräva i jorden ute på bondlandet.
- De arbetslösa ungdomarna har gått i skola och är något slags
intellektuella, sade jag. De är innerligt övertygade om att Mao
Zedong inte bara hade fel när han menade att de skulle ge sig ut på
landsbygden och lära sig stå på egna ben och bidra till Kinas
uppbyggnad utan att denna Mao Zedongs uppfattning var reaktionär
och skadlig och att inget värre öde kan drabba framåtsträvande
ungdom än att behöva vara bland bönder.
- Ja, sade Gun, vi är alltså tillbaka i Indien. Och det gick för Mao
som för Gandhi. Gandhi menade att det var nödvändigt bryta kasten
och volontärerna hans tvangs att göra rent latriner. Mao använde
samma metod och i det fallet av liknande skäl och nu är de döda och
förvandlade till nationalhelgon men kasten består.
- Men frågan är om vi är i ett Indien utan naxaliter, sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
