Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupa vördnad min far och ännu mer min mor kände för den,
som utgifvit böcker, beständigt varit — att nu se ett större
opus, som efter min, kanhända missledda faderskänsla
öfver-träffade Salige Morfars Kosmografie och farfars samt farfars
fars synodaldissertationer och kanhända var jemgodt med
farbrors Kyrkostötoschopia, det fröjdade min själ.”
Det sista af de arbeten, som Livijn i detta bref omnämner
såsom det yppersta af släktens vittra alster, var författadt icke
af hans farbror, som Livijn säger, utan af hans farfars kusin,
major Zachris Livin (1726—1788). Första delen utkom 1781
i Norrköping under titeln Kyrkostötoschopia Saebyensis eller
Eric Jonssons, Kyrkoväktares, Brofogdes samt Orgeltrampares
Lefvernes Beskrifning.1 Det är allt, som veterligen finnes
bevaradt af detta numera bortglömda arbete. Men Livijn
omnämner i ett bref till Rääf (af den 13 september 1815), att
ytterligare en andra och tredje del af arbetet varit färdiga
i manuskript vid författarens död, men att de på obekant sätt
bortkommit hos en släkting, som åtagit sig att befordra dem
till trycket. Hvad, som finnes kvar, utgöres af en skildring af
hjältens barndom och första utflykt såsom tjänare i en
grannsocken. Diktens intresse hvilar på den etnografiskt trogna
skildringen af svenska bondeseder, som med kärnsund, fast
grofkornig humor utföres af författaren. Stil och
uppfattningssätt vittna om stor förtrogenhet med Holbergs satiriska epos
Peder Paars och visa, huru djupa rötter den danska diktaren
slagit äfven i Sverige. De enkla, hvardagliga händelserna äro
inramade i en serie af mytologiska uppträden, där Olympens
gudar äro skildrade i landtligt enfaldiga, bukoliska uppträden.
Karaktäristiskt nog är det särskildt de lägre gudarna,
fägudinnan Bubona och fädoktorn Aesculap, som få lif under
den vittre krigarens fjäder.
Denna dikt tyckes hafva varit mycket läst af allmogen.
Wieselgren säger, att man ännu på hans tid ute i bygderna
gärna någon julekväll framletade Kyrkostötoschopian. Man
kan också förstå, att sådana skildringar af julen, som den
följande, böra uppväckt mycken munterhet i stugorna:2
1 Auditör M. Livijn äger ett manuskript af detta arbete, illustreradt med
kuriösa, färglagda bilder, hvilket länge gått i arf i släkten samt troligen är
författarens eget originalmanuskript.
* Jmfr. J. Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis. Samlaren
1910, där denna dikt utförligare behandlas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
