Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skärgårdens vikar och i de stora skogarnas utkanter. Här
och där ligger ännu en ruin af en liten oansenlig
medeltidskyrka eller af ett kloster som Alfvastra, hvars blotta namn
frammanar en hel skara af historiska minnen.
Folket, öfvervägande rödlätt och rödhårigt, är af gammal
germansk ras. Hela landskapet nämnes ju äfven af Jornandes
de fruktansvärde göternas vagga. Härifrån var det som de
utströmmade öfver Europa. Med sådana fornminnen och bofast
i ett af Sveriges bördigaste landskap, kan man icke förvånas
öfver, att folket är stolt och själfmedvetet. En gammal sägen
berättar, att vid ett gästabud hos Per Brahe östgötarne på hans
fråga, hvilka de voro, svarade: ”östgötar, gud ske lof!”
Icke minst uppe i den landsända, där Livijn föddes,
befinner man sig i ett centrum af gammalsvensk odling.1
Sken-ninge är numera en obetydlig ort; helt annat rykte åtnjöt den
i medeltidshäfderna, där den kallas ”en berömmelig stad”,
Caput Gothiae eller Göthalandets hufvudstad. Huru gammal
staden är, vet man icke, då dess privilegier gått förlorade,
men den tyckes hafva blomstrat redan under den sverkerska
ätten. Den hade 1800 bofasta borgare och 4,000 köpegesäller,
som foro omkring och sålde öfver hela Sverige liksom senare
skålknallarna. Den hade tre kyrkor och två kloster,
grundlagda under elfva- och tolfhundratalen, och en egen stadslag så
sträng, att man i trakten sade: ”för Skenninge rätt och Vadstena
1 Om Clas Livijns personliga förhållanden har man hittills så godt som
intet kändt, förrån 1803 hans brefväxling med Hammarsköld börjar. Några
almanackor från åren 1799, 1800, 1801—1804 samt 1813, tillhöriga aflidne herr
grosshandlare Hugo Livijn, hafva emellertid gifvit en serie oväntade
upplysningar. Livijn har nämligen i dessa infört en del kortfattade anteckningar.
I almanackorna för 1799 samt 1800 och 1813 äro dessa skrifna med vanliga
bokstäfver. De öfriga äro däremot affattade på tre olika chiffer. Det första,
som endast varit användt på första raden af 1799 års anteckningar, har det
varit omöjligt att tolka; som bekant behöfves gärna en större textmassa för
att finna claven till en obekant skrift. Det andra chiffret. som endast
användes sporadiskt, består helt enkelt däri, att Livijn begagnat vanliga svenska
bokstäfver för konsonanterna, men utfyllt vokalerna emellan dem med hebreiska
skriftecken under raden. Till det tredje och mest använda chiffret medföljer
nyckeln, utskrifven med Livijns egen hand. Med undantag för några få
ställen — Livijn har ofta själf tagit miste på sina chiffertecken och begått
andra felaktigheter — har det lyckats att tolka innehållet. Almanackan för
1803 är icke blott skrifven med chiffer utan dessutom på latin.
Anteckningarna äro vanligen helt korta, men gifva ändå, som vi skola
finna, åtskilliga upplysningar, hvilka, sofrade och sammanställda, gifva en
trogen tafla af hans lif under dessa år.
Sedan på denna väg de yttre händelserna blifvit bekanta, framträder
tydligt, att särskildt Axel Sigfridsson innehåller en ganska intim själfbiografisk
teckning af Livijns ungdomsår, i hvilken man med någon urskillning lätt
återfinner de intryck, som händelserna gjort på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
