Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller inskränktes åtminstone betydligt. Undervisningens
huf-vudämnen voro grekiska och latin, hebreiska och teologi,
moral, matematik och historia samt af de modärna språken i
någon mån franska1.
Linköpings skola åtnjöt vid denna tid äran att anses som
ett litet universitet. Det hade sju lektorer, hvilka undervisade
i hvar sin vetenskap. Ännu 1813 talade Livijn med stor
högaktning om Linköpings gymnasium och jämförde det med
Lunds universitet, hvilket han satte lägre.
Bland lärarna nämner Livijn endast tre i sina
anteckningar från dessa år, nämligen Jöns Hesselgren, Marcus
Wallenberg och Samuel Gustaf Harlingsson. Om den
förstnämnde, som var lektor i latin, yttrar Hultin, att han troligen
var den dugligaste läraren, ”men också den mest hatade; m$n
påstod, att många räfvar gingo under hans pels, som man
ville köra bort med pereat och fönsterinslagning.” Det var
Hesselgren, hvilken som rektor dimitterade honom.
”Lektorn i grekiskan,” yttrar Hultin vidare, ”den
duglige och redbare Markus Wallenberg, var vår idol, ty då
perukstockarna ville bestraffa ett pojkstreck strängare än som
vederborde, var alltid hans votum: ”vi böra ej glömma, att vi
allesammans varit pojkar”.
Högst af lärarne ställde emellertid Livijn lektor
Harlingsson ”en äldre man, känd som jakobin, röd republikan, atheist
m. m.” karaktäriserar honom Hultin2. ”På fråga till Claes
Livijn, hvilken bland lärarne vid Linköpings gymnasium
synbarast bidragit till den väckelse i estetiskt hänseende, som
verkade, att nya skolans kärntrupp var östgötisk, svarade den
nämnde: ”utan fråga var det Harlingsson”.3
Att Livijn med lif och lust deltog i kamratlifvet under
dessa år, kan man vara säker på.4 Det framgår redan af hans
1 Livijn omnämner åtminstone, att han läste franska, och att.han
examinerades i Télémaque. Fredlund uppgifver efter Hultin, att undervisningen i
franska var frivillig och meddelades af bibliotekarien 1 timme i veckan. Se
cit. arb. s. 25 not. 4.
2 H u 11 i n, M. En gammal knekts minnen. S. 6.
8 Biograf, lex. n. f. V. s. 72.
* Bland hans samtida och kamrater i Linköping kunna nämnas J. P.
Juringius (intagen 1793), Lars Alg. Planander (s. å.), C. J. Spaak (1794), O.
Meurling (1796), P. J. Meurling (1797), M. Meurling (s. å.). Med ingen af
dessa tyckes han hafva varit närmare lierad. Troligen hade han sina bästa
vänner i Skenninge, såsom sin kusin Wejdling, son till borgmästaren
därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
