Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fesier firades utom den 1 Maj, universiteternas uråldriga
högtidsdag. Då hörde det till gammal häfd och god ton att lefva
något backanaliskt. De studerande samlades vanligen mot
aftonen nationsvis på Lundagård, sjöngo majsången under dess
kronor, som då löfvades, dansade på det utanför belägna lilla
torget, genomtågade stadens större gator i tätslutna leder och
yttrade under sorl och stoj sina sympatier för professorerna i
ljudande vivatsrop. De betraktade denna dag som ett tillfälle
att hålla sig skadeslösa för långvariga mödor och vakor, och
de offrade den åt bullersamma tidsfördrif och stormande nöjen,
hvarvid sedlighet och anständighet någon gång åsidosattes,
under det att studentfriheten tog ut sin fulla rätt."1
Trots de föregående dagarnas strapatser tyckes Livijn
icke hafva svikit traditionerna. Hans*anteckning för denna
dag utgör i all sin korthet ett ojäfaktigt bevis för riktigheten
af Kahls skildring: "Var jag så full, att jag aldrig varit verre."
Livijn var under höstterminen 1800 flitigt sysselsatt dels
med förberedelserna till sin teologiska examen, dels med
latinstudier. Den förra var ett obetydligt prof, obligatoriskt för
alla studerande. Han bestod denna examen, i hvilken han
erhöll betyget approbatur, den 12 december 1800 inför
teologiska fakultetens dekanus, Arvid Hylander.
Det var Livijns mening att taga graden. Det närmaste
steget på vägen var afläggandet af examen stili latini. Med de
fordringar, som professor Lundblad uppställde, var detta icke
något lätt ämne. Livijn var sysselsatt därmed hela året 1801.
Redan den 2 januari anmälde han sig hos Lundblad och
började skrifva krior för dennes docent Wickelgren, dessutom tog
han lektioner för en viss Gråberg. För att förvärfva
skicklighet i romarspråkets talande funnos särskilda öfningar,
hvilka leddes af Jonas Samuel Gestrich. Dessa bevistades
äfven flitigt af Livijn. De tyckas emellertid ej hafva
efterlämnat angenäma minnen. 1 ett bref till Askelöf (13/12 1820)
kallar han dem "snackande samkväm" : "På Gestrichs
disputa-tions conventer i Lund hade jag fått nog af den sorten".
Livijn opponerade och responderade emellertid här vid
åtskilliga tillfällen.
1 K a h I, anf. arb. s. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
