- Project Runeberg -  Clas Livijn. Ett nyromantiskt diktarefragment /
42

(1913) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom, väl också på skämt, en annan karamell, som han skulle
lämna åt Iser. På denna stod skrifvet:

Min ven, om du blir död,

Vill jag i grafven fara,

Ty uti lif och död,

Så sku vi lika vara.

Nästa dag upprepades leken, Tunelia gaf honom en
karamell med följande devis, i hvilken vi ana Tunelias och
säkerligen äfven omgifningens uppfattning af Livijns muntra och
originella humör:

Lekar, löjen, fria skemt
Följa edra fotspår jemt.

En annan lydde:

Tag nöjet i er lefnads vår,

Uti er höst det vissnat står.

Så fortgick förhållandet under hela Livijns
Upsala-vistelse, utan att det dock finnes flera detaljer att gifva. En
kyss under en pantlek, karameller och deviser, Amor i en
sockerbagarebod, det är allt. Slutet var gifvet. Livijns
framtidsutsikter voro allt för osäkra, för att han skulle kunna binda
sig. Dessutom är det icke så säkert att Laurette var gripen af
något djupare svärmeri* eller kanske hon med kvinnornas i
dylika fall vanligen större nykterhet hölls tillbaka att gifva sig
hän inför utsiktslösheten af hela denna kärlek.

För Livijn var det däremot en ganska djup och allvarlig
lidelse — hans förstlingsoffer åt kärleken. När han i medio
af juni lämnade Upsala för att fara hem, var det med dödén
i hjärtat. ”Jag föreföll dig förmodeligen bra ledsen på resan,”
skrifver han till Hammarsköld, (H. I, 13). ”När jag sedan
skiljdes från Eder, föll jag i en fullkomlig liknöjdhet, som
nästan liknade ett slags dvala. Jag slöt deraf, att häftiga lidelser
äfven så mycket försvaga själen, som häftiga rörelser
kroppen.” Säkerligen var det kärleken, som vållade dessa häftiga
sinnesrörelser. Han glömde icke heller Laurette. Gång på
gång höra vi i brefven till Hammarsköld talas om Laurette T.
Det var som svar på en Livijns förfrågan, Hammarsköld den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmlivijn/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free