Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några dagar senare i samma månad sände Livijn en
hälsning till Laurette. Och ännu 1809 kretsade hans tankar
ikring det ögonblick i hans lif, då Laurette utgjorde
brännpunkten, som samlade alla strålar i hans själ: ”Men samma
begär, som, då jag var kär i Laurette T., föranledde mig att
placera i min inbildning ömsom en biskopsmössa, ömsom en
generalstaf på brudstolen, hviskar mig altid i örat: i samma
ögonblick reglar lyckan igen sin port just framför dig. Och
hvem önskar den porten igenläst?” (H. II, 17.)
Ett intressant uttalande om Laurette förekommer också
i ett bref från Livijn till Hammarsköld, sommaren 1803.
Hennes namn förekommer visserligen icke, men man kan
icke tveka om, att det är hon, som åsyftas. Hammarsköld
brann i detta ögonblick af en olycklig kärlek till Nora Rääf,
som var förlofvad med hans broder, Åke. För att trösta vännen
och öfvertyga honom om, att Nora endast var en hjärtlös
kokett, berättade Livijn, huru mycket förnuftigare han uppfört
sig i en liknande situation: ”Jag teg, jag utsatte mig aldrig
för en dylik fara af nycker, men det känner jag, att hade jag
varit nog oförsigtig att yppa mina tänkesätt och — de besvarats,
så skulle jag varit likaså olycklig som du, men dessutom så
vild, att jag varit färdig att mörda den lycklige. Det är nu
förbi, eller rättare jag inbillar mig, att det är förbi. Dock
tror jag, att om jag hade hennes sällskap på landet, vet jag ej, *
huru det geck, ty här är jag svag, ganska svag.”
Här antvdes Laurettes nyckfullhet och koketteri. Detta
blef också Livijns slutliga uppfattning af henne. Hittills hafva
vi endast uppfångat några yttre drag och en och annan situation
ur deras förhållande; men vi kunna komma denna Livijns
ungdomskärlek ännu närmare. Vi kunna iakttaga de intryck,
som Laurette väckte hos honom, af läsa de känslor, som
genom-bäfvade honom och ana det sätt, hvarpå denna kärlek
slutligen dog ut i hans själ. Liksom så många andra af hans
ungdomsminnen, finnes nämligen äfven denna upplefvelse, om
ock i något romantiserad fprm, skildrad i Axel Sigfridsson.
Redan den inledande skildringen af Axel Sigfridssons lif
vid universitetet erinrar påfallande om hvad som ofvan, efter
almanackorna, berättats om Livijns tvänne första terminer i
Upsala:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
