Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller det var höstens grå dager, de kringhvirflande löfven och
de gulnade gräsmattorna, så fann Livijn sceneriet lämpligast
för betraktelser öfver förgängligheten, ett af de poetiska ämnen,
som han i ögonblicket sysslade med för V. V.
öfversten var en gammal redlig krigare, som hade
kunskaper, frun var ganska höflig, och tvänne af fröknarna voro
hyggliga, men icke sköna. ”Ingen af dem är någon Nora R.;
jag blir i evighet ej heller någon Lorenzo H.” ”Gossen, min
tillkommande discipel, är uppfödd af fransyska, talar det, är
således lärdare än jag, synes mig vara ganska klemig. .
Tvenne mindre hyggliga flickor och sedan två små.” Andan
i huset tilltalade icke Livijn. Först och främst var allt på
franskt sätt, smaken, språket, allt utom Vive la liberté. Vidare
var familjen religiös. ”1 huset är allt contraband, som ej är
postillor.” (H. I, 95.)
Kamrater hade han icke många, och han önskade icke
heller några, utan var glad, att han bodde så långt bort, då
han därigenom kunde hoppas få mindre besök. Bland dem
han träffade voro Juringius, Grevell och Callerstedt samt äfven
Björkners. Dessutom uppsökte han ofta morbrodern,
professor J. P. Törner, som alltid var honom en hjälpsam vän,
och på hvars umgänge han satte stort värde.
För öfrigt besökte han omväxlande kyrkorna och teatrarna.
Han hörde Liideke och Lehnberg predika. ”1 början var det
vanligt nog,” yttrar han om den senare, ”sedan blef han skön
och hög.” Och om teatrarna skref han utförliga bref till
Hammarsköld, kritiserande spelet och styckena, smädande
mamsell Franck och prisande fru Deland, i hvars person han
var alldeles intagen. Det var mest Kotzebuader, som han fick
se. ”Johanna af Montfaucon”, ”Grefvarne af Klingsberg”
och liknande. Han saknade Upsala och hade ingen att språka
med. Stockholm behagade honom icke. ”Om du viste,” skref
han till Hammarsköld, ”huru besvärliga dessa
hvardags-menniskor äro, som öfverallt i Stockholm framlysa oräkneliga
såsom the klara stjernors skara på himmelen, så skulle du ej
undra, att jag trängtar hädan och önskar att vara när tig.
hvilket sannerliga mycket bättre är. Jag tänkte att i Stockholm
finna menniskor med hufvuden och hjertan men båda delarna
hafva olyckligtvis misslyckats... man stötes straxt tillbaka af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
