Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
penningen, ett precist d:o blir det i himmelrik. Englarna
springa med ljus och lanternor, den ena hit, den andre dit,
bullret och stojet tilltager till den grad, att djeflarne sticka opp
hufvudena ur sin pöl, för att se orsaken och småskratta, under
det en dunderröst ljuder till mig från höjden: ”hvart tog Mor
Karin vägen?” — Jo, du, har jag då åtagit mig convojen, så
står jag der vackert, precist som den orätte gårdsfogden. Det
blir ej annat råd än att inför den allvetandes öga säga
sanningen: ”faen tog henne”. Men då är jag säker, att de ej
behålla mig der som seqvester, utan vreka ut mig och traktera
mig med gråt och tandagnisslan. Nej, bror, jag sätter mitt
ljus under ena skäppo.” (H. I, 37.)
I augusti 1804 fick emellertid Livijn underrättelse om att
icke han, utan Planander, erhållit det Flodinska stipendiet. Han
hade under tiden äfven hänvändt sig till prosten Meurling1,
om denne ej kunde hjälpa honom med ett lån, men fått afslag.
Därmed var också hans beslut fattadt. Han slog tankarna på
graden ur hågen och ärnade sig nästa vårtermin till Upsala
för att taga juridisk examen.
Från denna plan lät Livijn sedan icke rubba sig, hvarken
af Hammarskölds förespeglingar, om att nästa vårtermin två
nya Flodinska stipendier blefvo lediga, eller af hoppet om att
kunna få låna 300 riksdaler, eller af sina egna fantasier på
att blifva knekt. Den 28 januari 1805 lämnade han Ullaberg;
öfverstens hästar hade han fått låna till Strängnäs. Bostad
hade Hammarsköld skaffat honom på Observatoriet i Isers
forna rum, och han skulle troligen äta hos fru Zetterberg.
Eljest hafva vi inga underrättelser om denna Livijns sista
vistelse i Upsala. Säkert gestaltade sig hans lif mera samladt
denna gång. Träffade han Laurette? Intet tyder därpå, och
det är knappast troligt. Generationerna växla hastigt i
universitetsstäder. Den ena åldersklassen försvinner och lämnar
rum åt en annan. Men tillfälle fick han väl ändå att, som han
skrifver till Hammarsköld, i denna och några andra vänners
umgänge ännu njuta något af ungdomens vårdagar, innan
han ingick i ”ämbetsmannalifvets hunddagar”.
Studierna lade beslag på hans mesta tid denna termin,
ty mot slutet af våren aflade han icke en utan två juridiska
1 H. I. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
