Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Donamar” hos Groth och Petré, utgifvarna af
Linköpings-bladet, och af den nyss fullbordade tragedien ”Torkel
Knutsson” ville han gärna draga kontanter. ”Förr vet du, att jag
endast ville skrifva för äran; nu du, har jag samma
dragningskraft som andra svenska snillen, klangen af metaller.”
Till all lycka hade Livijn under tiden ej varit overksam
på ämbetsmannabanan. Så snart han kommit upp från
Brunne-by, började han sin tjänstgöring i hofrätten, men fast han
tyckes hafva varit nära att erhålla ett förordnande ’ ’som kanske
renderat åttio riksdaler”, fann han snart, att han ej där kunde
vänta sig en framtid. ”Det är ett odrägligt ställe. En förfärlig
dryghet och odräglig negligence för sina betjente, ty om de
svulto ihjäl, rör det dem ej.”
Sina framtidsplaner band han däremot vid sitt arbete i
Rikskammarrätten, där han inskref sig den 6 augusti 1805
och antogs som auskultant med tjänstgöring i högsta
revisions-kontoret. I oktober 1805 blef han ordinarie kammarskrifvare
i kammarrätten, sedan han helt oförmodadt undergått
kameralexamen. ”Lustigare examen,” skrifver han, ”tror jag ej
heller, att man någonsin tagit; i tisdags förmiddag skickade
Kammar Rätten efter mig samt yttrade, det de tilläto mig
öfvervara en examen, som förestod, derpå svarade jag, att,
om det tilläts mig gå hem och kläda om mig, vore jag färdig
att äfven taga examen (jag hade väl ej läst öfver, men jag
hade en ytlig kunskap om ämnet, och man bör alltid sau-
vera apparancerna). Saken togs i betänkande, jag fick
tillstånd, steg in i surtout och smutsiga stöflar, det geck,
i-torsdags nämndes jag till ordinarie.. Emedlertid måste det
med-gifvas, att det gått ovanligt fort.”
Obestridligen hade det gått fort. Livijns flit och
skicklighet hade gjort sig gällande. Redan i september 1806 kunde
han skrifva till Hammarsköld, att, om han hade en femtio rdr
till om året, kunde han nu lefva ett rätt lycksaligt lif, just ej
öfverflödigt, men förnöjdt och lämpadt efter hans små behof.
”Ack, att menskans nöje skall till den grad bero af 50 Rdr
mera eller mindre.”
Under tiden hade Livijn kastat sina blickar på ett annat
verk, där han väntade sig ännu snabbare framgångar. I
december 1805 ansökte han hos krigsexpeditionen att blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
