Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det glödde under askan. 1 själfva verket hade det
icke lyckats de maktägande att hindra de nya idéernas
inträngande. Både i vetenskapen och i vitterheten försiggick ett
långsamt omslag. Hammarskölds yttrande i Lyceum, att i
Upsala studiet af grekiskan ansågs som ett af de förnämsta,
utgör ett bevis för den vetenskapernas omskapning, som
pågick. Det växande intresset för grekiskan spelade i den
romantiska litteraturens uppkomst samma symptomatiska roll
som studiet af latinet under renässansen. Både i England och
Tyskland hade dessa studier redan befruktat litteraturen.
Studiet af grekiskan betydde, att man öfvergaf de latinska
hofpoeterna och i stället vände sig till Homeros, Pindaros,
Teokritos och tragöderna. Och redan 1804 höll Höijer en serie
estetiska föreläsningar, i hvilka han skarpt angcep den franska
smaken och utvecklade den nyromantiska uppfattningen af
konsten.
Hammarsköld och Livijn äro bland den unga generationen
de första representanterna för dessa nyare åsikter. L Den förre
är en af Höijers ifrigaste lärjungar och vänner. Hammarsköld
skref den vackra, djupt kända dödsrunan öfver honom i
Phosphoros. Med ifver kastade han sig öfver studiet af
grekiskan, af den klassiska tyska litteraturen samt de
nyromantiska författarna och filosoferna. Han är den förste anhängaren
af den nya kritiken och den förste svenske litteraturhistorikern
med modern uppfattning. I allt utgör han en typisk
representant för den nya bildningen. Att han tagit mycket starka
intryck af Höijer lider icke något tvifvel.1
Livijn kom aldrig att stanna länge vid universitetet och
tyckes i Upsala hufvudsakligen hafva fortsatt sina studier i
latin; möjligen läste han äfven under denna tid en del historia.
Filosofi studerade han däremot så godt som aldrig.
Visserligen hade han (H. 1, 54, den 27/3 04) köpt Fichtes ”Ober die
Bestimmung des Menschen”, ”så att jag med det aldra första
1 Däremot måste jag ställa mig något tveksamt till Liljekrantz’ åsikt,
att Hammarskölds och Livijns fördömelse af den franska smaken och rimmet
skulle direkt emanera från Höijers föreläsningar, snarare bero då dessa
åsikter från personligt umgänge med Höijer. Redan den 11 november 1803,
har Livijn ett komiskt utbrott öfver den franska smaken (H. I. 26) och i
H. I. 38 har han ett karaktäristiskt anförande om Rousseau. I H. I. 32
instämde Hammarsköld. Deras ovilja mot rimmet går tillbaka till studiet af
Thorild, Regnér och Adlerbeth, såsom jag sökt visa i Clas Livijns lyriska
skriftställarskap, sid. 128 och ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
