Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i vissa litteraturer för en tid åtmistone vunno verklig
hemortsrätt) kom alltid att hvila något främmande. Det var
därför af långt större betydelse, då man i den jambiska eller
trokeiska rimmade versen inkastade andra versfötter som
choriamber, anapester, daktyler o. s. v.
Studiet af medeltidens och renässansens diktning verkade
i samma riktning. Det är onödigt att erinra om, af hvilken
betydelse det varit för hela den moderna diktningen, då man
ånyo började att använda blankversen. Det var Milton och
Shakespeare, som här tjänade till mönster. Därigenom fick
man en vers friare än alexandrinen, och hvilken lika utmärkt
lämpade sig för patetiskt som hvardagligt framställningssätt.
Äfven den oregelbundna medeltidsversen kom genom imitation
af folkvisorna ånyo i svang, fast man icke gick så långt i frihet,
att man öfvergaf accenten eller stafvelseräkningen.
Äfven i den svenska lyriken uppenbarar sig dessa nya
riktningar under sjuttonhundratalet. Många af dess
egendomligheter framträda redan hos Bellman, som vandrar geniets
egendomliga och ensamma stigar för att nå fram till sitt mål. Trots
all rococo utgöra hans dryckeskväden en värld för sig, fylld
som den är af en realism, som i sin djärfhet täflar med den
engelska sederomanen och Hogarths teckningar och i sin
verskonst erbjuder många afvikelser från pseudoklassiciteten, väl
hufvudsakligen beroende på hans omedelbara anslutning till
musiken. Men själfva utgångspunkten för den svenska lyrikens
pånyttfödelse utgör dock Thorilds strid med Kellgren, som
gifver anledning till en långvarig diskussion om den rimmade
eller orimmade versens företräde. Därmed är själfva
principfrågan i hela denna utveckling vidrörd, och vägen är öppnad
för Miltons och Klopstocks inflytande. Man börjar studera
den tyska diktningen och kanske i ännu högre grad den danska.
Enstaka metriska öfversättningar och imitationer uppträda hos
Kellgren och Oxenstjerna. Den förra använder också
blankversen, och det är för öfrigt många gånger framhäfdt, huru en
ny anda mot slutet af Kellgrens lif gör sig gällande i hans
diktning. Äfven hos Lidner och i ännu högre grad hos Franzén
visar sig det växande intresset för nyklassiciteten, för nya
versformer och en djupare lyrisk, rent känsloartad stämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
