Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vackraste af alla nu inkomna dikter utan af alla som
sällskapet haft inne. Beslutet blef också, att Livijns poem ensamt
belöntes.
Dikten är ett af Livijns bästa ungdomspoem.
Den tjugutreårige skalden tager i denna dikt afsked af
sin ungdom. Det kan tyckas något för tidigt, men som vi hafva
sett, stod Livijn i detta ögonblick inför en brytning i sitt lif.
Han hade nyligen förlorat sin fader, och han hade tvingats att
öfverge sina studier för att själf bryta sig en bana. Dessa
händelser utgöra den bakgrund, mot hvilken diktens
stäm-ningsinnehåll bör uppfattas. Känslorna äro som nästan alltid
i Livijns dikter äkta.
Dikten börjar med att utmåla den flydda ungdomstiden:
Lyckliga ålder!
Skymtande fjärran
Utur min åsyn;
Gråtande suckar
Jag dig det sista,
Sista farväl.
Då var jag lycklig,
Glädjen mig strödde
Blommor på vägen,
Äran mig viste
Häfdernas fjärrglas,
Solklar då lyste
Sanningens fackla,
Oskuld mig gaf en
Liljehvit krans.
Men drömmen var kort. I en strof, som erinrar om
Lidners feberstil, skildrar skalden omslaget i sitt lif.
Åskan mig väcker,
Blixtarne ljunga,
Tordönen braka,
Stormarne ryta,
Ekarna brista,
Floderna brusa,
Drömmen om lycka
Hastigt försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
