Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras andliga läggning och deras ungdomsläsning. Men det
dröjde icke länge förrän den gaf sig uttryck i klart uttalade
principer. Livijns utrop vid inträdet i det Asklingska huset
(november 1803), där franska seder voro rådande, är i detta
afseende betecknande. Troligen bidrog Höijers angrepp på
den galliska kulturen i ofvannämnda föreläsningar att ställa
dem i medveten opposition mot den franska smaken och den
svenska akademien. Redan i januari 1804 utkastade Livijn
planen ”till en hjeltedikt å la Silverstolpe” hvilken troligen
finnes kvar som fragment bland hans papper under titeln
Dagens händelser. Denna dikt skulle blifvit en parodi på
epigonernas lärodikter och Svenska akademien. Den 18 januari
1805 skref Livijn, att äfven om han prisbelöntes i Svenska
akademien, blefve han en öfverlöpare, om Hammarsköld gjorde
allvar af sin föresats att höja upprorsfanan mot fransoserna.
När Ljunggren anser, att vännernas ovilja mot akademien
var en följd af, att de icke belönades, är detta därför knappast
riktigt.1 Att detta ökade deras stridslystnad torde icke kunna
förnekas, men deras förakt hade djupare rötter. Livijn visste
ännu icke, att han ej fått pris för Axel Oxenstjerna, då han
den 27 dec. 1804 hemställde till Hammarsköld, om han ej
borde insända sin parodi ”Apollos tempel” till akademien för
att gyckla med den. När Livijn och Hammarsköld beslöto sig
att täfla i Svenska akademien, berodde detta uteslutande på,
att dess dom vid denna tid hart när var en nödvändighet för
att vinna litterärt anseende.
Det var Livijns afsikt att med sitt Ode öfver Engelbrekt
mana svenska folket att resa en minnesvård öfver den
oförskräckte folkhöfdingen, för hvilken Livijn hyste en svärmisk
beundran. Man har endast svårt att förstå, att han för detta
ändamål valde en diktform, som aldrig kunnat blifva populär.
Det var väl Klopstocks föredöme, som här föresväfvade
honom. Denne hade mer än en gång gjort samma olyckliga
försök, och Livijns dikt är helt i hans anda: en imitation af den
konstfulla Pindariska stilen. Det är ett jätteode på 38 strofer
(ursprungligen 42), hvilka hvardera bestå af fem verser med
växlande antal daktyliska takter:
1 Ljunggren Sv. Vitt. III, s. 593.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
