Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I metriskt afseende är Torkel Knutsson af icke ringa
intresse. Det torde nämligen vara den första svenska tragedi,
som är skrifven på blank vers. De första orimmade femfotade
jamberna förekomma väl eljest hos Kellgren (Christina,
Sig-wart och Hilma). Franzén har tidigare i fragmenter af Valeria
och Erik XIV användt samma meter.
Livijns versbehandling är ganska ojämn och icke alltid
felfri, men vanligen är versen fulltalig och icke behandlad
utan ledighet, särskildt om man betänker, att det är en
nybörjare, som här försöker sig i en versart, hvilken vid denna
tid var så godt som ny i den svenska litteraturen. Någon
verklig dramatisk karaktär har Livijns vers däremot icke.
Repliken afklippes sällan. Hvarje talare får utveckla sin tanke
till slut, utan att den tilltalade ingriper.
Livijn hade ännu icke skrifvit sista scenen på Torkel
Knutsson, förrän han tänkte gripa sig an med ett nytt historiskt
drama. Titeln på detta var Carl Algothson. Han påbörjade
det 1806 och sysslade med det då och då ända fram till 1812,
men upptagen af ämbetsgöromål fick han det aldrig färdigt.
Endast ett par planer och utkast till början af första akten
finnas kvar. Dramat skulle omfattat fem akter, af hvilka den
första var uppdelad i tre, de öfriga i två tablåer. Livijn
använde sålédes här flera scenförändringar än i något annat
drama. Det skulle skrifvits på blankvers. Dramat spelar mot
bakgrunden af Algotsönernas brudrof, men själfva
hufvud-handlingen utgöres af kärleken mellan Carl och Hildur. Att
döma efter fragmenten skulle denna tilldiktning blifvit det
centrala i dramat och säkerligen dess intressantaste parti.
Hildur är dotter till en förnäm man, Björn, som af
obekant orsak lefver ensam och förklädd i skogarne. Hon är
uppfostrad som ett naturbarn men på samma gång af en
medfödd förfining. I ensamheten gå hennes tankar till Gud
och helgonens skaror, men bak denna kärlek till det himmelska
lurar redan den unga flickans friska sinnlighet, hennes
drömmar om en jordisk kärlek. Och just i det rätta ögonblicket
framträder riddaren och hofmannen Carl Algothson och väcker
till lif hennes själs trängtan. Det är öfver dessa motiv, som
Livijn byggt deras kärleksförhållande, motsatsen mellan him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
