Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra operor; jag finner dem ej sannolika eller rimliga, så
framt de ej ske genom syner, förvandlingar eller dylikt,
hvar-uti Shakespear gett så mästerliga exempel. Jag funderar
mycket på en opera, der jag kunde frambringa våra Nordiska
Gudomligheter och der alla baletter, förändringar m. m. skulle
framkomma såsom syner, genom den s. k. Seid eller Sjudning,
ett slags trollsätt lika med det som du finner i Shakespears
Macbeth, der M. ser Bancos ande m. m. Men härutinnan har
jag ej fattat något vist beslut ännu.”
Dessa ord äro nästan som ett program för de båda följande
decenniernas lyriskt-romantiska drama i Sverige, hvilket var
byggdt just öfver dylika underbara motiv, ofta iklädda
fornnordiskt dräkt. 1806 (H. 1, 160), troligen i februari, talar
Livijn om, att han ärnade skrifva en opera om Balders död,
ett yttrande, som är värdt att lägga märke till, då det tydligen
utvisar, huru han, liksom i Gyritha, stod under inflytande af
Ewald. Denna opera skulle vara ”på samma versslag, som
förekommer hos isländare. Och jag ville, så mycket möjligt
är, ha henne ej Quinaultisk, utan Gotisk. Du vet, att götherna
i häftig passion sjöngo mot hvarandra. Se hvar gammal saga.
Men hur skall jag öfverkomma en afskrift af 3: de delen af
Upsalaeddan, som innehåller deras metrik och poetik?”
Tanken var obestridligen djärf. Livijn ville skapa en opera
öfver germanska sagor, en tanke som först Richard Wagner
förverkligat.
Något utkast till denna opera om Balders död finnes
emellertid icke bland Livijns efterlämnade papper. Efter allt
att döma har aldrig mer än titeln existerat.
En dylik nyromantisk opera, Hafsfrun, har Livijn
emellertid skrifvit redan 1806. Idéen hade han fått ur en gammal
folkvisa, som han i sin barndom hört sjungas i Östergötland
om hertig Magnus, den vansinnige Wasaprinsen, hvilken,
lockad af hafsfrun, kastade sig i Vättern.
Ämnet är behandladt i äkta nyromantisk anda.
Grundidéen är motsatsen emellan fantasiens och verklighetens värld.
Å ena sidan Hulda och hennes tärnor, hvilka söka locka
Magnus till sig, å den andra prosans representanter, Magnus’
tjänare, hvilka söka rädda honom tillbaka. Själf kastas han
emellan dessa båda makter utan att finna frid förrän i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
