Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessutom var det ett ingalunda lätt företag, som
Livijn-frivilligt och nästan på lek inlåtit sig på. Han ville skänka
svenskarna ett nytt drama, byggdt efter andra principer än
det gustavianska, romantiskt till sin anda, med en ny diktion
och en annan karaktärsteckning.* Det var en oerhörd uppgift
framför allt i ett land, som öfver hufvud icke ägde några
dramatiska traditioner, ett land, där konsten att teckna en
karaktär eller till och med att forma en intrig var så godt som
oförsökt. Det skulle fordrats ett geni med en storartad energi, som
uteslutande vigt sitt lif åt detta verk, för att ens tillnärmelsevis
lyckas. Intet bevisar bättre uppgiftens svårighet, än att ingen
annan af de närmaste generationerna på långt när lyckades
lösa den. Den svenska litteraturen saknar en Schiller eller en
Oehlenschläger. Hammarkölds hastigt hopspunna tragedi,
Prins Gustaf, väckte endast löje och förtjänade ej annat.
Lings dramer voro ospelbara, hvilka förtjänster de för öfrigt
äga. Detsamma gäller äfven om Stagnelius’ försök, eljest
strålande genom sina lyriska skönheter. År 1820 trodde man
sig ändtligen hafva funnit den svenska tragöd, man så länge
väntat på och längtat efter i Nicander; men ”Runesvärdet”
blef aldrig mer än ett löfte, och i dramatiskt afseende stod det
icke framom tidigare försök. Beskow och Börjesson hunno
icke heller öfver detta stadium. Något längre fram i seklet
uppträdde verkligen författare som Blanche, Hedberg och
Jolin, hvilka förmådde skrifva ett spelbart drama men knappast
af större originalitet och djupare innehåll. Hvad Livijn och
hans generation sökte att förverkliga, det uppnåddes först mot
seklets slut. Strindberg är den förste svenske dramatiker,
hvilken förenar en genial teknik med ett djupt och originellt
innehåll. Och han är i själfva verket också den förste, som
i ”Mäster Olof”, ”Gustaf Wasa”, m. fl. dramer bland mycket
annat skänkt sitt fosterland den form af historiskt drama, som
romantiken drömde om.
9. - Clas Livijn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
