Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armar. Här är olyckan, att detta kunde realiseras, ty
Dragon-sablar äro just ej svar f vare värjor.”
Sä låter det den 17 december 1810. I jan. 1811 befann
sig Livijn i Eksjö på besök hos sin syster Fredrika för att stå
fadder åt hennes förstfödde. ”1 denna stad gjorde jag
bekantskap med en fru, som genast satte mitt hjerta i eld och lågor.”
o. s. v., o. s. v.
I själfva verket led Livijn vid denna tid af en ständigt
återkommande önskan att gifta sig, men han trodde icke, att han
någonsin skulle uppnå ”denna sällhet”. Med vemod noterade
han, hur han snart var den ende ogifte bland alla sina vänner.
Han visste med sig själf, hur svårt han hade att bestämma sig.
”Jag är ej skapad för dessa renare nöjen, min äregirighet
följer som en malus dæmon och vakar öfver mina steg. Och
hvi skall jag ej kunna tillfredsställa den enda passion jag
äger?”
Ett förslag, som utan tvifvel mycket allvarligt (H. II,
104) sysselsatte honom, var tanken att hemföra som maka
vännen Leonard Rääfs syster, Malin. När hennes fader,
lagmannen, var död, uppmanade Hammarsköld honom att passa
på. Livijn var ganska smickrad och intresserad — Malin fick
på sin lott 18,000 rdr. bnco. Han bad Hammarsköld sondera
terrängen, men hade för öfrigt den obotfärdiges förhinder.
Han ville ej fria, förrän landet fick fred. Hammarsköld
svarade, att han talat både med Malin och hennes giftoman, och
att Livijn icke behöfde frukta för en korg. Leonard Rääf
antydde själf för honom, att han önskade giftermålet (H. II,
146). Men äktenskapet blef icke af. Malin tyckes hafva varit
af ett visst exalteradt lynne, sysslade med naturmedicin,
magnetism och andra svärmerier. När hon 1817 en tid vistats
i Stockholm, lät hon magnétisera sig och skref dessutom vers.
Och ”det är verkligen att gå långt efter en enda
Stockholms-resa”, yttrade brodern.1 Så tyckte väl också Livijn, ty Malin
dog ogift 1824.
Man må dock icke tro, att Livijn under detta muntra
säll-skapslif och sina svärmerier försummade sina plikter som
auditör. Tvärtom han grep sig strax an med stort allvar, och
det behöfdes. ”Allt vid Regementet befinner sig i en för-
1 Eriksb. ark. B r c f från Livijn till E. Drake, l8/» 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
