Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera än börjar. Dessutom är det föga ära att anfäckta några
versklåpare.”
Versklåpare! Det ordet borde icke undsluppit honom.
Hammarsköld sände ett upptuktelsebref, mot hvilka alla de
föregående predikningarna mot hans lösa seder voro intet.
”Minns du den tiden,” skref han, ”då du så ofta och så heligt
försäkrade mig, att du troligen skulle bistå mig i striden för
det rätta och sköna? Nu är tiden inne, opp, bror, och kämpa !”
Sä mycken salvelse kunde Livijn icke motstå. Han kom
dessutom i februari följande året själf upp till Stockholm och
återvände därifrån full af stridslystnad och goda föresatser
till sitt ”helvete” i Knallebygden. Under den närmaste tiden
insände han åtskilliga bidrag till Polyfem.
Det tidigaste af dessa är Bön då man skrifver vers
(Polyfem I, 4).1 Anledningen till denna bön var möjligen en
recension i Journalen (n:r 27, den 15 sept. 1809) af en nyligen
utkommen skrift, ”Ett medborgerligt Fader Wår till konung
Carl XIII”. Recensenten påpekade det osmakliga i en dylik
användning af ”den förnämsta bland våra Böner”.
Besynnerligt nog roade sig emellertid recensenten med att skrifva
en parodi på parodien i form af ”Ett Auktorligt Fader Wår
till Phoebus, wåra Skriblerer till dagelig uppbyggelse”. Det
var denna, som Livijn i sin ordning parodierade. Denna bön
är för öfrigt utan allt intresse och tycks endast hafva väckt
uppmärksamhet i Dagligt Allehanda, i hvilken (n : r 14 för
den 18 jan. 1810) det heter, att om någon råkat läsa bönen i
Polyfem utan att rätt förstå meningen och ändamålet, får man
tillkännagifva, att afsikten var att skrifva ”en rolig qvickhet,
hvarföre man vågar suplicera om gunstbenäget åtlöje”.
I februari och mars var det, som Hammarskölds Kapten
Baggfots papper blefvo synliga i Polyfem, kanske den
kvickaste litterära satir, som skrifvits i Sverige, och säkerligen af
alla angrepp på den franska smaken det verkningsfullaste.
Mot Hammarsköld uppträdde bland andra Carl Lindegren med
skriften ”Till sjökapten Baggfot”. Hammarsköld gaf emeller-
1 Att detta bidrag är af Livijn framgår såsom Werner tidigare gjort
uppmärksam på af H. II, 79 (jmfr Prnnck, cit. arb. s. 29). där han ber
Hammarsköld sända sig åtskilliga manuskripter, bland annat "Hvarjehanda,
hvarur ’Bön då man skrifver vers’ är tagen.” Bland Livijns papper finnes
dessutom i ”Blandade ämnen” ett utkast till denna bön fast af något olika
lydelse.
10. — Clas Livijn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
