Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore Nils Nyberg och författare af de Baggfotska papperen.
Eftersom detta enstaka uttryck (hvilket Livijn citerat i sitt
bref H. II, 79) tydligen var af Livijn, resonerade han, måste
äfven hela artikeln samt Nils Nybergs öfriga bidrag vara af
honom.
Emellertid hade redan tidigare både C. D. af Wirsén och
K. F. Werner, bland de första, som haft tillgång till den
Hammarsköldska brefväxlingen, uppvisat, att Nils Nyberg var
Hammarsköld. Denna åsikt kunde icke Ahnfelt rubba, äfven
om förekomsten af ofvannämnda uttryck både i
Hammarskölds artikel och Livijns bref ej fullt lät förklara sig. Sedan
emellertid General Glödhatt återfunnits,1 ser man tydligt,
hur det tillgått. Hammarsköld har helt enkelt lånat ett
sär-skildt uttryck ur denna skrift — det är allt.2
Den 4 maj skickade Livijn en hel packe nya bidrag,
nämligen öppet fejde- och varningsbref, Sändebref, Recension
af öfversättningar från latinske skalder af ]. O. Waltin, samt
parodierna på Leopolds fyra erotiska oden under titeln
öfver-såttningar från Horatius samt slutligen öfversättningar från
Horatius eller egentligen visor ä la Waltin.
Af dessa bidrag trycktes först öppet fejde- och
varningsbref (Polyfem, I, n:r 43) och Sändebrefvet (n:r 44).
Livijn var missnöjd med, att det senare ej gått förut, som
ärnat var. Hammarsköld förklarade, att det berodde därpå,
att han öfver hufvud taget ej velat intaga Sändebrefvet, därför
att Livijn där var ”så förskräckeligen ilsk, högg igenom det
litterära harnesket och trängde burdus in på deras
medborgerliga personlighet, ehuru det, till följe af mitt skriande, något
mildrades. Dels tyckte jag att infallen ibland voro nog sökta
och satiren för slapp”. (H. II, 98.)3
”Fejde- och Varningsbref vet” ansluter omedelbart till
General Glödhatt, där Livijn redan visat en riddare med följe
i full krigisk verksamhet mot Polyfem. Bref vet är gifvet från
Farsburgs fäste. Det är undertecknadt af Markall (Wallmark)
1 En utförlig analys af General Glödhatt läses i J. Mortensen,
Clas Livijns lyr. skriftställarskap, s. 108.
* Jmfr Wirsén, Clas Livijn s. 21. — Werner, Sv. bokhandelstidning
1870, N:r 5, 7, 10. — Ahnfelt, lllustr. tidning, 1876 N:r 11 samt i L. F.
Rääf af Småland s. 15. — Mortensen, Hvem var Nils Nyberg? (Samlaren
1910.)
* Han lofvade fortsättningen på General Glödhatt, om Askelöf ville hafva
den, och Lagens kåpa samt en Alethé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
