Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Den sofvande och vakande sköna hade Leopold med
förförisk pensel utmålat en skönhets lockande behag, där hon,
lik en olympisk gudinna, slumrar i ett landskap af mytologisk
och festlig prakt:
Jag såg Semir af sömn betagen
I gräset vid kaskadens brädd;
Skön, som den yngsta af Behagen,
I Vestas offer dr ägt förklädd.
Som månan går i molnets bädd,
Så sönk dess öga till, för dagen.
Än sträckte hon en rundad arm,
Som liljans hvithet tycktes jäfva,
Än sågs de mörka håren sväfva
Kring hennes alabasterbarm.
Med parodistens eviga rätt förflyttade Livijn med en
burlesk gest gudinnan från dessa himmelska nejder, där hon lefde
och andades, till rännstenskanten och förvandlade henne till
en Stockholms gatunymf, en af dessa nattfjärilar, som Livijn
så ofta sett sväfva fram i lyktskenet öfver Norrbro:
När dig, Semir, jag skåda fick
Uppå Norrbro i Siden sväfva
Din utaf purpurn höjda blick,
Och plymen lätt för vinden bäfva:
En eld ur Dina ögon gick,
Som jag ej mera kunde jäfva.
Jag såg din runda elfen-arm;
Du var den yngsta af behagen. —
O! hvilken himmelsk rundad barm,
Som öppet hvälfde fram i dagen!
Jag följde dig så blyg och varm,
Som af en trolldomskraft betagen.
Jag vankade förbi din port.––––––-
O, du förföriskt sköna qvinna!
Jag irrade från ort till ort —
Men, allestädes min Gudinna! —
Der din närvarelse jag sport
Hur kunde jag en fristad finna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
