Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I stället inlade han åtskilliga utfall mot svenska förhållan’
den, hvarigenom pjäsen lokaliserades i Sverige. Detta företag
var svårt att genomföra, och stycket har knappast vunnit
därpå. I en dedikation ställd till ”Herr Cancelli-Råtet (som
det genom tryckfel kom att stå) par Excellence” angreps
Leopold, och i slutstycket fick Wallmark, som äfven
spelade en roll i själfva dramat, sin beskärda del. Dessutom hade
Livijn satiriserat en opera, ”Cendrillon”, som i detta
ögonblick gals i Stockholm och väckte Hammarskölds stora
indignation. Beskedliggörarens sång i andra aktens slutscen är
en parodi på en kör i Granbergs komedi
”Andebesvärjningen” m. m.
öfversättningen recenserades i en kort artikel i Svensk
Litteraturtidning N: r 6, den 13 februari 1813, så fördelaktigt
som möjligt.
Liksom Lifberg uppfattades äfven Mästerkatten politiskt1.
Vid denna tid kunde intet skrifvas, i hvilket allmänheten ej
anade ett angrepp på den illa omtyckta regeringen, så
upprörd var stämningen. Man såg i Mästerkatten en politisk satir.
Den väckte uppseende och förargelse och köptes. Kanske
trodde man sig i sagans burleska konung och hans hof
återfinna ett porträtt af Carl XIII? Eller tyckte man, att kungens
tal om ”många tusende kronprinsar”, hvilka som friare
anmält sig hos hans dotter, eller hans yttrande om prins
Natha-nael, hvars land icke står på kartan, passade in på Carl XIII :s
sökande efter en svensk kronprins och hans slutliga val af
fursten af det obskyra Ponte Corvo?2 I hvarje fall var Livijn
oskyldig till dessa politiska anspelningar, men alls icke
missnöjd med, att de funnos där honom ovetande.
1 ”Tiraden om snikne Ministrar och fete Capelianer — i första Capitlet”
har ”synnerligen behagat det politiserande Stockholm”. H. 11, 185.
9 Jmfr N. E r d m a n n, Claes Livijn, s. 653 (Nord. tidskrift, 1894).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
