Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stampat upp en ny ur jorden, och på våren 1813 jagade han
efter slaget vid Liitzen ånyo de förenade ryska och preussiska
arméerna framför sig. Karl Johan, som i det längsta vidhållit
sin ursprungliga plan att först deltaga i befrielsekriget mot
Napoleon, sedan han förvärfvat Norge, hade måst gifva efter
för situationens kraf och de allierades påtryckningar och hade
i mars börjat öfverföra sina svenska trupper till Tyskland.
I april 1813 kom marschorder för Skaraborgarna. Nu
erbjöd sig för Livijn ett tillfälle att komma ut i världen och
se sig om, såsom han ett par år tidigare ärnat. Men utan den
minsta entusiasm emottog han underrättelsen. Han var en
ifrig Napoleonsbeundrare och menade, att kriget endast skulle
tillskynda Sverige nya förödmjukelser och nya förluster. För
kronprinsen hyste han däremot ännu föga förtroende.
Som en klok man beställde Livijn emellertid om sitt hus,
ordnade sina diskontolån och förordnade, att i händelse af
dödsfall Leonard Rääf skulle taga hand om hans papper. Det
fanns i den bruna kofferten åtskilligt, som han ansåg, att hans
vänner juristerna icke förstodo sig på, och om han dog, ville
han åtminstone, att Hafsfrun skulle öfverlefva honom.1
Som Livijn under fälttåget skrifvit många bref både till
Hammarsköld och Rääf, kunna vi med lätthet följa honom
på hans nya äfventyr.2 Dessa bref höra till de intressantaste
och mest omväxlande han skrifvit. Utan all tillgjordhet och
utan att låta sig imponeras af något, berättar han med saftig
och originell humor allt, hvad han upplefvat, smått och stort
om hvartannat i brokig blandning.
Efter åtskilliga festligheter i köpmannastaden Göteborg
steg Livijn ombord på det engelska örlogsfartyget Phoenix
”med lagern i hand”, som han uttryckte sig. Han hade
nämligen fått att bära en till general Posse skänkt lagerkrans, och
denna handling uppfattade han som ett omen för sig själf. De
närmaste dagarna voro fulla af obehag, motiga vindar och
sjösjuka. Klockan åtta steg han upp för att supa och äta
saltmat. Han bad Hammarsköld berätta för sin fru, att den
1 Det är oriktigt, som M. Hallman, cit. arb. s. 48, uppgifver, att Livijn
icke förordnade nägon särskild af sina vänner till att taga hand om papperen.
I ett bref till L. Rääf dateradt den 14—19 maj 1813 finnes en fullmakt ställd
till innehafvaren, genom hvilken således detta uppdrag lades i Rääfs händer.
* Jmfr Clas Livifn, Bref från fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och
1814, utgifna af J. M o r t e n s e n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
